Folkpartiet håller sitt riksmöte i helgen. Partiet håller sig stabilt i opinionsmätningar vilket minskar nervositeten. Men faran är att man börjar bli nöjd med att man undvikit ”under spärren-diskussioner”. Liberaler måste vilja mer. För i Sverige finns möjlighet, här finns en bred medelklass som kan tänkas rösta på Folkpartiet.
För att få dessa människors röster måste liberaler identifiera samhälleliga problem som de känner igen och erbjuda lösningar. Det betyder inte att man måste avstå från att koncentrera sig på ett par områden. Det är nödvändigt i en allians.
Men det betyder att förändras när samhället förändras, och avstå från nostalgi, i vilken politikernas självbild är viktigare än politiken. Som hos Socialdemokraterna, som är så förälskade i bilden av sig själva som de människor som bryr sig om arbetarklassen, att de inte vill tillåta samma arbetarklass att bli medelklass.
Här kommer därför sex samhälleliga problem som Folkpartiet bör inrikta sig på.
1. Ungdoms - och utlandsföddas höga arbetslöshet är ett av Sveriges största problem. Problemet är skapat av socialdemokratin som har lyckats övertyga många om att ”små klyftor” är politikens prioriterade uppgift.
Inte heller jag vill ha ett samhälle med stora skillnader. Men konsekvenser av ett system där kostnaden att anställa en disputerad är nästan lika stor som att anställa en tonåring utan arbetserfarenhet, är förödande för de utan utbildning eller erfarenhet. Jag har stor respekt för Socialdemokraternas värnande av små klyftor, men jag har ännu mer respekt för värnandet om människor som inte kommit in på arbetsmarknaden. Folkpartister bör hellre lyssna på den liberale filosofen John Rawls: ett rättvist samhälle tillåter skillnader så länge de svagaste i samhälle får det bättre av det.
2. Sveriges andra stora problem är integration. Sverige har de senaste 40 åren blivit ett land med två gränser. Den ena är landets gräns, som har varit relativt öppen. Den andra är gränsen till arbetsmarknaden, som har varit relativt stängd.
Det har resulterat i att ett stort antal människor har kommit in i landet men inte in på arbetsmarknaden. Utanförskapet som detta har skapat har provocerat fram främlingsfientliga partier som tycker att det bästa sättet att lösa detta problem är att stänga även landets gräns. Detta är fel lösning. Sverige har råd att vara solidariskt land, vi mår bra av, tjänar på, och behöver öppenhet, nya människor och nya influenser. Men vi måste öppna arbetsmarknaden. I dag är det smått omöjligt att få jobb om man inte har avslutat gymnasium men många som invandrat på sistone har inte fått den chansen. Vi står därför inför ett val.
Antingen finns i detta land jobb även för dem med bristande skolkvalifikationer, eller så dömer vi dem till livslångt utanförskap. Liberaler bör se att detta land blir bra för alla och inte bara för några.
3. Främlingsfientligheten utgör också ett av de stora problemen. Främlingsfientligheten har komplexa orsaker men förenklat kan man säga att främlingsfientligheten är en sorts egoism.
Dess källa är en känsla av att min framtid, min familjs och mina barns framtid inte kommer att bli bra. Vilket gör att man säkrar sin framtid genom att utesluta dem som man upplever som konkurrenter. Svagt utbildade, pensionärer, globaliseringens förlorare, är lättfrestade eftersom de är rädda om jobb, pension eller sociala förmåner.
Främlingsfientligheten botas inte med att kräva mer solidaritet av dessa människor. För de upplever sig själva som översolidariska. De tycker att det snarare är de ”otacksamma flyktingarna” som ”aldrig kan få nog” som är osolidariska med deras situation.
Främlingsfientligheten botas bäst med en känsla att det inte finns behov av att ”dra i nödbromsen”, att framtidsutsikterna inte är dåliga. Denna framtidstro och känsla av säkerhet kan och bör liberaler skapa.
4. Europafrågorna är också en central utmaning. Mångas tro på EU som en framtida lösning har minskat i och med finanskrisen. Men det räcker att påminna om vad utvidgningen av EU har betytt för en demokratisk och fredlig utveckling på denna kontinent för att sätta finanskrisen i det rätta perspektivet.
Man säger att EU inte behövs längre för att ett krig mellan europeiska länder nu för tiden är otänkbart. Men kom ihåg: ett krig är alltid otänkbart. Det var det även för oss i forna Jugoslavien innan det bröt ut. Med Europas blandning av folkslag, etniciteter och minoriteter får vi inte upprepa misstag från förra seklet. Vi alla har ett ansvar att förebygga den utvecklingen och EU är det enda möjliga vägen för det. Utvidgningen av unionen till Balkan, som ju drabbades av krig, är nära förestående.
Liberaler har ett ansvar att starkt driva på den utvidgningen. Att stanna upp nu, vore att svika dessa människor och hela idén med EU.
5. Lösningar på miljöfrågan är också viktiga att erbjuda. Liberaler har varit dåliga på att förklara att kärnkraften inte bara är en energiförsörjningskälla utan också en nödvändig miljöräddning.
Men vårt miljöengagemang bör inte stanna vid kärnkraften. Liberaler måste bli bättre på att hantera en rad andra miljöproblem och måste återigen lita på att människan inte är jordens cancer (såsom miljörörelsen påstår) utan att det bara är den ”civiliserade”, utbildade människan som kan lösa klimatproblemet. Med ny teknik, vetenskap, resurser och upplysning.
6. Slutligen bör liberaler erövra kulturfrågorna. Kulturen är för viktig för att missbrukas av vänstern i ideologiseringssyfte. Kultur är ett sätt att som individ mogna, hitta en kompass och orientering, och därmed växa som människa. Något som har ett värde i sig.
Den idén måste liberaler försvara i tider av allt större instrumentalisering och ideologisering av kultur.
Industrialismen, med sina två distinkta klasser och tydliga klassklyftor, tillhörde socialdemokratin. Det globaliserade, individualiserade tjänstesamhället tillhör liberaler. Men först måste vi identifiera rätta problem och erbjuda lösningar. Först då kan man vänta sig att människor uppfattar Folkpartiet som sitt parti.
Jasenko Selimovic (FP)