Det farligaste med narkotikamissbruk är just missbruket. Inte ens de mest ivriga förespråkarna vill påstå att risken för överdödlighet skulle minska genom att ha sprutbytesprogram. Risken för en överdos är lika stor oavsett om sprutan är ren eller smutsig. Nordqvist med flera. lutar sig mot att det skulle finnas evidens för att smittspridningen minskar, men precis som Liza Boëthius (V) påpekar i sitt svar (UNT 7/10) finns inte den evidensen. Det finns exempelvis inga randomiserade studier på området.
För det andra läcker även välövervakade substitutionsprogram, däribland sprututbytesprogrammen. I Stockholm har barn på ett dagis i närheten av en sprutbytesplats stuckit sig på en kanyl upphittad i sandlådan, vilket är allvarligt. Redan innan sprutbytet infördes i Stockholm var föräldrar oroliga för att något skulle komma att hända. Om sprutbyte införs vore det därför, av säkerhetsskäl, viktigt att märka kanylerna. Då kunde vi spåra varifrån de kommer.
Om vi tänker oss att sprutbyte införs i Uppsala, var ska då bytescentralen placeras? Frågan är mycket relevant. Det är olagligt att inneha narkotika och eftersom många missbrukare har narkotika på sig, skräms de bort från bytesplatsen om polisen gör tillslag där. Därför bildas det en ”fredad zon för missbruk” kring bytescentralen och den zonen ska inte leda till nyrekrytering av missbrukare. Valet av plats kräver därför särskilda överväganden.
Att stämpla dem som är tveksamma till sprutbytesprogram i Uppsala för känslomässiga får stå för avsändarna. Vi anser att om man ska införa sprutbytesprogram, som vi inte med säkerhet vet om det hjälper eller behövs, är det enda rimliga att alla aspekter i frågan belyses noggrant.
Anna-Karin Klomp
Landstingsråd (KD) och apotekare
Martin Wisell
1:e vice ordförande (KD) i nämnden för hälsa och omsorg, Uppsala kommun
UNT 10/11 2013