REPLIK. I Tyskland har bildats ett eurokritiskt parti på initiativ av främst traditionellt borgerliga sympatisörer. "Tyskland befinner sig i den värsta krisen i sin historia. Alternativ för Tyskland vill rädda det som räddas kan. --- Eurosamarbetet har visat sig olämpligt. Sydeuropeiska länder utarmas under eurons konkurrenspress. Stater står på randen till bristande betalningsförmåga.”, skriver de i ett upprop.
En av dem är tyska industriförbundets förre chef Hans-Olav Henkel, som i Financial Times uppmanar Österrike, Finland, Tyskland och Holland att lämna euron, och skriver: ”Att jag var en stor anhängare av eurosamarbetet ser jag som det största professionella misstaget i hela min karriär.” En annan är nationalekonomen Bernd Lucke, professor vid universitetet i Hamburg, som i över 30 år var medlem i Angela Merkels CDU, men nu gått ur i protest mot europolitiken.
Även i Sverige är många borgerligt sinnade kritiska mot euron och att Sverige anslutits till EU:s finanspakt, bland annat KD-ledaren Göran Hägglund som i januari sa: ”Nya steg, ytterligare centralisering ses som svar på Europas problem. Jag måste erkänna att jag blir lite orolig. Jag tror nämligen inte EU ska skapa en gemensam finanspolitik."
I bjärt kontrast till dessa driver Folkpartiet en sanslöst EU- och euro-hyllande politik, som FP:s statssekreterare Jasenko Selimovic propagerar för i UNT 25/5. Han närmast gläder sig åt eurokrisen, som lett till nöd och elände för tiotals miljoner människor i Europa, ty "Lösningar på den pågående krisen kommer att skapa ett mer sammansvetsat och sundare EU". Och han påminner om några 1800-talsfilosofers tal om "kommunismens spöke" som "går runt i Europa", utan att upptäcka hur det går igen i dag.
Trots miljoner alamerande bevis vägrar EU-entusiasterna erkänna att de med euron skapat ett verkligt monster som obönhörligt driver fram en hårt centralstyrd och djupt orättvis ekonomisk ordning, skrämmande likt det som hände i Europa för hundra år sedan. Då skapades ideologier som ville sammansvetsa olika folk och länder under auktoritära ledare. På grund av de då styrandes katastrofala ekonomiska politik fick de så stort folkligt stöd att de kunde gripa statsmakten i flera länder och genomföra fasansfulla politiska program. I Östeuropa under mottot "kommunismen", i Centraleuropa under mottot "nationalsocialismen", som hämtade näring från 1800-talsfilosofier om "sunda nationalkaraktärer", övermänniskoideal och "naturligt starka ledare". Gemensamt för dessa ideologier var att deras anhängare inte tvekade att offra miljoners människors välfärd för "Den Goda Saken".
Med euron som grundval är EU inne på samma väg. Men det finns ännu tid och möjligheter att stoppa detta, med väl kända och beprövade metoder: låt varje land ha en egen valuta, vars värde får bestämmas av landets ekonomiska situation. Så har Sverige, Island, Argentina och andra länder som hamnat i djupa ekonomiska kriser kunnat komma på fötter igen.
Tore Lundström
ordförande i Folkrörelsen Nej till EU i Uppsala
UNT 29/5 2013