Folkpartisterna Cecilia Wikströms och Olle Schmidts inställning till jämställdhetsarbetet i Europa är mycket märklig (UNT Debatt 24/9). De talar vackert om behovet av ökad jämställdhet, men är knappt beredda att göra något alls när det kommer till effektiv handling. De förespråkar europeiska lösningar på de allra flesta problem, men väljer när det gäller just jämställdheten att klamra sig fast vid högst bristfälliga nationella strukturer.
EU-kommissionens förslag om att stärka jämställdheten i företagstopparna ses av kvinno- och jämställdhetsorganisationer i hela Europa som ett stort framsteg. Särskilt i de minst jämställda länderna skulle denna typ av lagstiftning vara till stor hjälp. Man kunde förvänta sig att någon som säger sig verka för jämställdhet skulle ställa sig bakom förslaget. Det gör dock inte Wikström och Schmidt. Tvärtom jobbar de mycket aktivt för att skjuta det i sank.
Den fluffiga form av självreglering som de förespråkar har testats. Resultatet är uselt. Det är precis denna laissez-faire-modell som gjort att 97 procent av styrelseordförandena och 84 procent av styrelseledamöterna i de största börsnoterade bolagen i Europa nu är män.
Hela upplägget är ytterst svagt. Det enda som är obligatoriskt för företagen är att producera dokument. Inga rejäla krav ställs. Så länge som företagen spottar ut sig rätt papper vid rätt tillfälle är de helt fria att misslyckas i sitt jämställdhetsarbete.
Vi väljer en annan väg. Vi stödjer förslaget och anser att det i vissa avseenden bör förstärkas. Som en del i ett brett program för förbättrad jämställdhet anser vi att kvotering till bolagsstyrelserna är ett nödvändigt verktyg. Självklart ska företagen även i övrigt vara skyldiga att jobba aktivt med jämställdheten. Kvoteringen är bara en del i helheten.
Vi är långtifrån ensamma om denna syn på kvotering. Många tänker som vi. Under 2011 antogs kvoteringslagstiftning i Frankrike, Italien och Belgien. I Spanien och Nederländerna finns explicita men mindre strikta regelverk. I Tyskland är man på gång att införa obligatorisk kvotering. Utanför EU har Norge och Island starka kvoteringsbestämmelser. Nu tyder också mycket på att det finns en majoritet i parlamentet för EU-kommissionens förslag. Mot denna bakgrund blir Wikströms och Schmidts enkelspåriga kvoteringsmotstånd än mer slående. Vad de så ihärdigt försöker sätta stopp för är ett jämställdhetsverktyg som betraktas som både rimligt och välavvägt i stora delar av Europa.
Wikström och Schmidt konstaterar själva att jämställdhetsutvecklingen i styrelserna stannat upp. Att de då ändå vill hålla fast vid självregleringen är anmärkningsvärt. De är uppenbarligen beredda att vänta i decennier på att diskrimineringen av kompetenta kvinnor så sakteliga ska nötas bort. Det är inte vi. Jämställdheten är alldeles för viktig för att på det sättet fösas åt sidan.
Det är hög tid för Wikström och Schmidt att tänka om och på allvar börja arbeta för ökad jämställdhet i Europa. Det räcker inte med att bara prata.
Anna Hedh
Europaparlamentariker (S)
Olle Ludvigsson
Europaparlamentariker (S)
UNT 28/9 2013