När vi politiker skriver debattartiklar får vi ofta kommentarer och synpunkter på dessa. Omdömena varierar, ibland är det ris och ibland är det ros. Mer sällan hör läsare av sig och kommenterar andras inlägg. Men den debattartikel som en rad folkpartister skrev på UNT Debatt 20/5 om att Uppsala bör bilda region med Stockholm är ett klart undantag.
En lång rad företrädare för främst Akademiska sjukhuset men även från Uppsala universitet har hört av sig och uppmanat mig att protestera. ”De förstår inte vad de föreslår”, ”Det skulle innebära en katastrof för Uppsala”, ”Utan eget patientunderlag är det kört för Akademiska” är några typiska kommentarer till vad som skulle hända om folkpartisternas förslag blev verklighet.
Vi socialdemokrater har hela tiden hävdat att den bästa lösningen för vår del är en region med så många landsting som möjligt i den nuvarande Uppsala–Örebro sjukvårdsregionen, en ”Region Svealand”. Vi har i dag byggt upp ett väl fungerande samarbete med övriga sex landsting, och det finns all anledning att bygga vidare på till exempel de regionala centrumbildningar som startats runt om i hela sjukvårdsregionen. Även Uppsala universitet är beroende av att Akademiska sjukhuset förblir ett komplett universitetssjukhus, för att kunna fullgöra all den forskning och utbildning som vi alla är beroende av.
Kollektivtrafiken är inte betjänt av nya gränsdragningar. Där skall vi självklart arbeta vidare med det påbörjade samarbetet med främst SL, för att väsentligt förbättra pendlingsmöjligheterna framför allt mellan Uppsala och Stockholm, men även i andra delar av länet.
Arbetsmarknaden är definitivt inte betjänt av nya skarpa gränsdragningar. Arbetsmarknader är per definition rörliga, och skall så vara. Redan i dag sträcker sig Stockholms arbetsmarknadsregion långt bortom Uppsala.
När det gäller sjukvården ser det annorlunda ut. Här är inte minst våra universitetssjukhus beroende av ett patientunderlag för att kunna fungera. Framför allt gäller detta den högspecialiserade sjukvården. Den romantiserade bilden av att patienterna självklart väljer det bästa sjukhuset och det naturligtvis är Akademiska sjukhuset finns bara i folkpartisternas fantasivärld.
När jag får en kraftig hjärtinfarkt så väljer jag inte sjukhus, då transporteras jag till det sjukhus som Ludvig Larsson och andra politiker beslutat om.
I Stockholm bygger landstinget nu ett sjukhus enbart avsett för högspecialiserad sjukvård, det så kallade ”Nya Karolinska”, till en beräknad kostnad av 17 miljarder kronor. Det är astronomiska belopp, och redan nu signaleras det att det kommer att bli väsentligt dyrare än så.
Min bedömning är att om Uppsala skulle ingå i samma landsting/region som Stockholm så skulle efter en tid merparten av den högspecialiserade vården förläggas till prestigebygget Nya Karolinska i Solna.
Det som möjligen kan göra att jag inte är så oroad över folkpartisternas förslag är det faktum att ingen i ledande politisk ställning i Stockholm är intresserad av deras frieri. De vill inte ens bilda en region, utan håller fast vid den gamla landstingsorganisationen.
Jag är fullt medveten om att regionfrågan inte är enkel att hantera. Den lösning jag själv vill se är inte överensstämmande med vad vissa företrädare för andra landsting hoppas på. Men att en fråga är svårlöst får inte innebära att man lutar sig tillbaka och ser på vad andra åstadkommer, eller möjligen hoppas att om man inte gör något så förblir allt som det varit. Nej tvärt om vill jag hävda, om något är svårlöst så finns det all anledning att lägga ännu större möda på att hitta framkomliga vägar.
Hittills har den borgerliga landstingsledningen i Uppsala uppfattats om ointresserad och passiv i denna för oss så viktiga framtidsfråga.
Här måste vi, tillsammans med Akademiska sjukhuset, Uppsala universitet, länets kommuner med flera, göra allt för att hitta en framtid där Akademiska sjukhuset kan fortsätta att vara den tillväxtmotor för hela vårt län som det hittills varit.
Börje Wennberg
landstingsråd (S) i opposition
UNT 4/6 2011