Freda högre utbildning

Resurserna till högre utbildning bör inte dras i takt med att antalet studenter sjunker, utan i stället satsas på att höja undervisningens kvalitet, skriver Karin Nordlund, Fatma Aksal och Lars Niska.

Universitetet borde få behålla sina resurser.

Universitetet borde få behålla sina resurser.

Foto: Sven-Olof Ahlgren

Uppsala2012-05-12 00:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Svenska universitet och högskolor har under det senaste decenniet vant sig vid expansion, antalet utbildningsplatser har kontinuerligt ökat på grund av att antalet unga som nått åldern för högre studier har ökat. Tittar man på antalet födda i Sverige på början av 1990-talet, ser man att antalet ­19-åringar i Sverige nådde en höjdpunkt 2010, men kommer att sjunka ganska dramatiskt under det decennium vi har framför oss. Regeringen använder detta som argument för att minska antalet utbildningsplatser, vilket har framkommit under våren.

I riksdagens frågestund den 23 februari i år sade utbildningsministern bland annat: ”Det är fler studenter som studerar i svensk högskola än vad det någonsin har varit förut. Det här anpassas efter konjunkturerna och efter ungdomsgruppernas storlek. Nu är ungdomsgrupperna kraftigt på väg nedåt i volym under kommande år. Då är det möjligt att dra ned något på volymen och i stället satsa på kvalitet.”

I en intervju i marsnumret av SJ:s tidning Kupé bekräftade Jan Björklund att regeringen vill minska antalet platser i högskolan på grund av att antalet ungdomar i åldern 19-24 minskar kommande år.

Det är självklart så att det är en stor demografisk nedgång. Men den är inte permanent – om 18 år kommer antalet 19-åringar återigen vara på ungefär samma nivå som för tre år sedan. Att nedgången inte är permanent visas tydligt i en PM av Lars Brandell som Högskoleverket publicerat (12/12 2011). Även om en stor nedgång kommer så betyder det inte att högskolor och lärare blir överflödiga. Det betyder bara att det finns ett ”reformutrymme” – som regeringen brukar uttrycka det – för att förbättra den högre utbildningen, så att de resurser som inte behövs för att finansiera utbildningsplatser i stället kan gå till att göra utbildningarna mycket bättre för de studenter som finns!

Detta är en unik möjlighet, och Uppsala studentkår vill uppmana regeringen att ta chansen att utnyttja denna demografiska dal för att äntligen fylla igen de urholkningar som skett i de svenska grundutbildningarna under de senaste 20 åren. Nu har vi hört så många löften om kvalitetssatsningar på högskolan från alliansregeringen att det i stället verkligen är på tiden att visa att de menar allvar. Om vi nu har passerat Peak Student, låt oss äntligen sikta mot Peak Quality!

En annan viktig poäng är att det inte bara är ungdomar som blir nya studenter, det finns ju en hel del vuxna i landet som skulle må bra av att påbörja högre studier också. Men breddad rekrytering verkar inte vara regeringens mål, tvärtom. Regeringen siktar på att 40 procent av alla 30–34-åringar i Sverige ska ha en högskoleutbildning år 2020, vilket bland annat EU-kommissionen ser som defensivt (Högskoleverket, Nyheter & Debatt, 7/2011).

Samtidigt satsar exempelvis Danmark på att minst 60 procent av en årskull ska skaffa sig en högre utbildning. Uppsala studentkår vill att regeringen återinför tidigare regerings mål om att minst 50 procent av 25-åringarna ska ha påbörjat högre studier.

Vi ser konturerna av en framtidsvision där färre universitet utbildar färre människor, där satsningar på eliten går före en ärlig chans åt alla, och där födelseort och föräldrarnas livsval i större grad får bestämma en ung människas framtid. Detta vill vi varna för. Vi har sagt det förut, och vi säger det igen: Mångfald ger kvalitet. Fler perspektiv ger större insikt, och minskar risken för felsteg. Större klyftor i samhället skapar utanförskap och bitterhet. Är det ett sådant samhälle regeringen siktar mot?

Regeringen ställer kvantitet och kvalitet mot varandra, men dessa får aldrig bli varandras motsatser. Att högre utbildning möjliggörs för fler innebär i förlängningen ett bättre samhälle. Tillgång till utbildning i hela landet bidrar till att den sociala snedrekryteringen minskar. Det som behövs är ökade resurser. Vi hoppas att regeringen nu tar tillfället i akt och de facto satsar på kvaliteten. Annars går allt prat om kvalitet i högre utbildning knappast att ta på allvar.

Karin Nordlund

ordförande Uppsala studentkår

Fatma Aksal

vice ordförande Uppsala studentkår

Lars Niska

vice ordförande Uppsala studentkår

UNT 12/5 2012

Läs mer om