En bra debatt om frihet och feminism har kommit igång. Att Eva Åkesson blev vald till rektor vid universitetet är faktiskt glädjande både på grund av att hon är en oerhört kompetent person som har en tydlig vision och ett starkt stöd hos studenterna, och för att hon är kvinna. Varför? För att det är första gången någonsin i universitetets historia det sker, och hela 140 år efter att den första kvinnliga studenten kunde börja läsa på universitetet. Det visar att de patriarkala strukturerna går att bryta. Någon kanske invänder: finns verkligen sådana strukturer kvar på ett modernt universitet? Svaret är ja. Det beläggs bland annat i rapporten "Rekryteringsprocesser vid Uppsala universitet ur ett jämställdhetsperspektiv" (UFV 2006/2182).
Rapporten visar dels att rekryteringsprocesser av höga tjänster vid universitetet givit utrymme för partiska bedömningar av olika sökandes meriter vilket används till kvinnliga sökandens nackdel, och dels att det finns en kunskapsbrist när det gäller jämställd meritvärdering. Att Uppsala universitet lyckats bryta dessa patriarkala normer, denna ofta säkert omedvetna könsdiskriminering i tillsättningen av höga poster är glädjande. För då ges alla kompetenta kandidater samma chans, inte bara hälften av dem. Då sätts kompetens framför fördomar om ens person. Konkurrensen blir fri. Den befrias från patriarkala strukturer. Att i denna konkurrens dessutom bli vald till rektor säger tillräckligt om Eva Åkessons kompetens och lämplighet för ämbetet.
Liknelsen med Polen och Tunisien i vår artikel handlar om att politiska förändringar börjar i det lilla och att när tillräckligt många vanliga människor höjer rösten måste makten lyssna på frihetens röst. Detta är poängen med liknelsen, varken mer eller mindre. Låt oss göra det tydligt så att ni slipper vantolka detta. Vi beundrar dessa människors mod.
Studiebevakning är en kärnuppgift för kåren. Men det är även studiesociala frågor, och frågor om diskriminering. Innan ni drar slutsatser och skriver i tidningen om vad vår politik handlar om är ni välkomna att samtala med oss för bättre kunskapsunderlag. Vi pratar mycket om både studentinflytande, autonomi och kvalitetssatsningar. Vi feminister ser heller inte oss själva som offer. Vi är aktörer, och alla är välkomna att gå med i vår rörelse för ökad frihet och inflytande.
Anledningen till att feminismen är en så stark idé om frihet är för att den ser och har verktyg mot den diskriminering som håller tillbaka många individer från att förverkliga sin potential. Diskriminering som ofta utgår från patriarkala normer, se vår förra debattartikel. Därför skulle den moderata ideologin, med allt tal om ”individens frihet” tjäna på att införliva mer feminism i sitt tankegods. Det verkar som att ni tänker något ditåt när ni skriver: ”Jämställdhetsagendan är ur ett frihetsperspektiv långt ifrån oviktig.” Det stämmer. Men sen gäller det att förverkliga dessa vackra ord till konkreta politiska förslag. Låta det bli mindre snack och mer verkstad. Det är det vi levererar. Vi tar itu med problem som är viktiga för studenter, och låter inte vårt engagemang begränsas av en trång syn på politikens roll. Det finns en anledning till att fler studenter valde att rösta på FI-studenter än på Moderata studenter i kårvalet i våras.
Vi tror att vi kan ha en bra debatt om feminismens förhållande till friheten och inspireras av varandras utgångspunkter. Vi tror att en debatt om människosyn och varje persons ansvar i detta skulle vara väldigt klargörande, till exempel.
Feminism handlar om mänskliga rättigheter. Lika villkor för alla, oavsett kön, etnicitet, klass, funktionshinder, könsuttryck, sexuell läggning, religiös åskådning och ålder. Så att alla individer, inte bara vissa, kan förverkliga sin potential. Det handlar om frihet inte bara för de välbeställda, utan för alla.
Tomas Karlsson
ledamot (FI) Uppsala universitets kårfullmäktige
UNT 25/10 2011