UNT har i flera artiklar granskat närvaron vid Uppsala kommunfullmäktiges (KF) sammanträden. Artiklarna har inte i alla delar varit rättvisande och informerande varför jag vill framföra några synpunkter.
Det är rätt att det är vi i KF som är de enda direktvalda representanterna för väljarna men det är partier man vanligtvis röstat på. Antalet valda med personkryss är litet. Vi företräder alltså ett parti och står till svars för partiets politik.
KF har 81 ledamöter. Därutöver utses ersättare som uppgår till minst halva det antal ledamöter varje parti erhållit. Lagstiftaren har således räknat med att det kan behövas ett betydande antal reserver.
KF blir alltså en ganska stor församling och vanligen är antalet närvarande långt över 100. Det blir mycket sällan så, att något parti saknar ersättare för frånvarande ledamot och att totala antalet tjänstgörande skulle underskrida 81 är mycket sällsynt.
Det står alltså inte några stolar tomma som det kan uppfattas av den signerade ledaren den 23/8.
Att antalet närvarande i salen understiger 81 kan och får förekomma. Vid debatt i ett beslutsärende får dock närvaron inte understiga 41, det är en konsekvens av kommunallagen. Detta är emellertid sällsynt och i så fall avbrytes debatten tills erforderligt antal tjänstgörande finns på plats. Formellt är det för övrigt så, att inte heller beslut kräver 81 närvarande. För vår del räcker det faktiskt med 41!
Lagen och KF:s arbetsordning medger att frågor och så kallade interpellationer får behandlas med färre än 41 tjänstgörande närvarande.
Då dylika ärenden normalt tages upp under den första sammanträdestimmen behöver alltså inte KF vara fulltaligt från start. Detta utnyttjas ganska ofta av tidspressade ledamöter, vilket då kan förklara dessas något sena ankomst.
Den normala sammanträdestiden har varit mellan 16.30 och 22.00, inte längre, även om fem och en halv timme kan kännas långt nog för många. Vid speciella tillfällen gäller andra tider.
Att tala om att ledamöter skolkar är ett falskt begrepp. Uppdraget som utsedd partirepresentant medför så mycket mer arbete än att bara bevista KF:s sammanträden. Åtskilligt arbete utföres, som framgått av UNT:s artiklar, utan att komma till uttryck i närvaroprotokoll. Det är ju rimligen bara den som inte gjort någonting alls av det politiska arbete som medföljer en KF-plats som kan sägas inte förtjäna någon ersättning.
Det faktum att en del förtroendevalda i KF har en varierande närvaro torde vara ett mindre bekymmer för kvaliteten på den förda politiken.
Problemet är större med att det kan vara svårt att förena politiskt uppdrag med civilt arbete. Vi tappar många unga när deras försörjningsarbete tvingar bort dem. Vi har också ett underskott på representanter från näringslivet.
Avslutningsvis en kommentar till att KF är ”tråkigt”. Besluten är redan fattade och så vidare. Ja, så måste det nog i stor utsträckning vara. Kommunallagen anger vilka beslut som måste tas av KF. I en så stor kommun som Uppsala är det självklart att när något väl ska fastställas måste förberedelsearbetet ha varit omfattande och principiella ställningstaganden kan inte vänta till sista stund. Och många ärenden och frågor skapas av att KF är ett forum för oppositionen att offentligt framföra sin politik.
Det säger sig självt att mycket av detta inte vinner gehör och då kan uppfattas som ointressant eller mindre angeläget.
Om detta kan man ha olika åsikt men personligen anser jag att systemet är demokratiskt och inom rimliga gränser också naturligt.
Lars Bäcklund
ordförande (M) Uppsala kommunfullmäktige
UNT 29/8 2012