I Mellanöstern föddes de tre monoteistiska världsreligionerna. I dag frodas två av dem – judendom och islam – i sina ursprungsområden, medan kristendomen steg för steg marginaliseras. Förföljelse, lägre födelsetal än majoritetsbefolkningen och emigration är de tre främsta faktorerna till att kristna för varje år som går utgör en allt mindre del av befolkningen i Mellanöstern.
Under första världskriget utplånades den kristna civilisationen i dagens Turkiet. Över en miljon armenier, assyrier, syrianer, kaldéer och greker dödades och hundratusentals fördrevs. Sedan 1980-talet har två tredjedelar av Iraks kristna befolkning lämnat landet. I Syrien finns risk för blodiga förföljelser av kristna om Assad faller. I de palestinska områdena återstår endast en skärva av den kristna befolkningen, klämd mellan israelisk ockupation och palestinska extremister.
Men de kristna grupperna bör inte enbart ses som just kristna. Assyrierna i Irak har en historia flera tusen år äldre än kristendomen. Det assyriska kulturarvet i form av språk, traditioner, helgedomar och folklore är ett av de äldsta bevarade i världen.
Att skydda utsatta minoriteter i Mellanöstern är en utmaning för hela världssamfundet, långt större än att bara skydda religiösa åskådningar. Ett sätt att långsiktigt ge assyrierna i Irak möjligheten att bygga upp sina samhällen efter massflykt och förföljelser är att låta de assyriska områdena på Ninevehslätten utanför Mosul få självstyre.
Iraks regering slog nyligen fast att ett antal områden i landet kan ges särskild status av autonom provins, däribland Ninevehslätten. Sedan tidigare har Kurdistans regionala regering slagit fast att assyrierna i samma område kan ges autonomi inom ramen för Kurdistanregionen. Därmed finns politiska utfästelser som bör kunna leda framåt till en lösning på frågan.
Folkpartiet Liberalerna har vid flera tillfällen argumenterat för att assyrierna i Irak bör ges självstyre på Ninevehslätten. Vi tog också ett beslut på vår kongress redan 2011 som krävde detta, och utvecklade våra resonemang i rapporten ”Mellanöstern Brinner” sommaren 2013.
Frågan om vilka områden som ges autonomi, liksom hur gränsen ska dras mellan Kurdistanregionen och övriga Irak, är förstås något som måste lösas inom den politiska processen i Irak. Men omvärlden bör notera de uttalanden som har gjorts den senaste tiden och kunna bidra med kunskap hur frågan kan lösas praktiskt.
Det finns en rad exempel runt om i världen där regioner getts självstyre, till exempel i Spanien, södra Filippinerna, och inte minst mängder av decentraliseringsprojekt såväl inom ramen för enhetsstater som federala stater.
Den centrala frågan för assyrierna i Irak är skydd från terrorister. Här har Iraks armé, och på sina håll kurdisk peshmerga, ett ansvar som de måste ta. Men för att Iraks ursprungsbefolkningar, dit assyrierna hör, ska kunna blicka framåt och kunna locka såväl återvändande invånare som investeringar, så krävs också ett långsiktigt hållbart system för självstyre. Detta ska inte tolkas som separatism.
Assyrierna i Irak har aldrig gjort anspråk på att utropa en egen stat, men bör ha rätten att bestämma över vardagsfrågor och bygga en starkare region i det område där många av dem lever.
Ett självstyre på Ninevehslätten ska inte heller tolkas som att Irak ska splittras ytterligare i etniska och religiösa enklaver. Dels har Irak aldrig varit en stat där invånarna levt i harmoni med varandra, och sedan al-Qaidas terrorism tog fart efter Baathdiktaturens fall har hundratusentals kristna assyrier och kaldéer flytt landet.
Det är våldet och den etniska rensningen som har lett till enklaver i Irak, inte det faktum att Kurdistan har federal status eller att assyrierna kan ges autonomi. Att i lag och ordning garantera delar av landet självstyre är snarare ett sätt att förhindra att landet dräneras på invånare och att undvika nya våldsamheter.
Omvärlden bör ställa sig positivt till ett självstyre för assyrierna i Irak. Länder som har egna erfarenheter av regionalt självstyre bör erbjuda såväl Iraks centralregering, Kurdistans regionala regering i Erbil och de assyriska organisationerna stöd i hur ett sådant självstyre skulle kunna byggas upp.
Fredrik Malm, riksdagsledamot, utrikespolitisk talesperson (FP)
Robert Hannah, kandidat till Riksdagen, Göteborg (FP)
Ninos Maraha, kandidat till Riksdagen, Stockholm (FP)