I samband med att ett regionalt parlament i Belgien försökte sabotera ett frihandelsavtal mellan EU och Kanada är det uppenbart att EU behöver ges större befogenheter. När EU inte kan fullfölja sina uppgifter på grund av lokalpolitiskt käbbel drabbas varje europeisk medborgare. Med bakgrund av detta behöver subsidiaritetsprincipen för gemensam handelspolitik upphöra.
Det är det vallonska parlamentet som först valde att rösta mot frihandelsavtalet, CETA, som förhandlats av EU och kanadensiska myndigheter. Det regionala parlamentet representerar ungefär 4 miljoner invånare, vilket är mindre än en procent av EU:s sammantagna befolkning, och har i huvudsak ansvar för kultur- och utbildningspolitiska frågor. Argumenten som motiverade ställningstagandet var protektionistiska och konspirationsteoretiska, och liknade i stor utsträckning de argument som lyfts i debatten om frihandelsavtalet med USA, TTIP.
Vad kritiker av frihandel inte begriper är att öppna marknader skapar välstånd. Handel är inget nollsummespel där en part förlorar och en annan vinner, tvärtom. När en fri marknad fungerar som den ska och alla avtal ingås frivilligt, vinner alla på handeln. Det mest slående exemplet är EU:s inre marknad som har skapat så stort välstånd att det knappt går att beräkna. De administrativa kostnader som EU-kritiker ibland gnäller över är växelpengar i jämförelse.
Ett saboterat frihandelsavtal kunde ha fått mycket negativa konsekvenser för EU. Ekonomiskt skulle alla europeiska medborgare förlora på ett uteblivet avtal, men vad värre är skulle EU som institution förlora anseende som en seriös förhandlingspart. I framtiden finns det en risk att det blir allt svårare för EU att förhandla handelsavtal med andra delar av världen. Även de handelsavtal som kommer att behöva förhandlas med Storbritannien efter Brexit ligger i farozonen.
Orsaken till förhandlingskaoset är i grund och botten subsidiaritetsprincipen, tanken att alla beslut bör fattas på lägsta möjliga politiska nivå. I juli 2016 beslutade sig franska och tyska socialister för att principen skulle appliceras på handelsfrågor och tvingade kommissionen att ge nationella parlament möjlighet att lägga in veto mot frihandelsavtalet med Kanada.
EU:s främsta framtidsfråga är inte att avveckla sig självt genom att bli smalare, som vissa konservativa politiker vekar eftersträva. Istället måste EU:s befogenheter bli mer omfattande och tydligare. Annars kommer unionen inte att klara av att hantera framtidens utmaningar. När det gäller handelspolitiken kan inte subsidiaritetsprincipen få gälla. Det kommer aldrig att vara rimligt att 500 miljoner invånare hålls tillbaka av lokalpolitiskt käbbel.
Henrik Edin
Tidigare förbundsordförande för Liberala ungdomsförbundet