Den enda genetiskt modifierade gröda som odlats kommersiellt i någon större skala inom EU godkändes 1998. Det är en majssort som bär på en egenskap (Bt) som gör majsen resistent mot en besvärlig skadeinsekt, Majsmott. Bt-egenskapen har fått sin benämning efter den bakterie (Bacillus thuringiensis) från vilken den överförts till majs. Själva bakterien är godkänd för bekämpning av skadeinsekter i det ekologiska jordbruket och sprids där i stora kvantiteter.
Alltsedan godkännandet har denna majssort varit föremål för en omfattande offentligt finansierad riskforskning. När EU 2008 genomförde en revision av godkännandet låg drygt 40 vetenskapliga publikationer till grund för det fortsatta tillståndet. Sammantaget visade genomgången att majssorten är jämförbar med sin omodifierade föräldralinje.
Bt-majsen utgör dessutom en mindre påverkan på icke-målorganismer än konventionellt odlad majs, där både skadeinsekter och humlor och bin drabbas av de använda insektsgifterna.
Ändå är majssortens framtid hotad. Vid en försöksodling utanför Keishelm i södra Tyskland, 2005, råkade bin tillhörande en lokal biodlare samla in pollen från försöksodlingarna. Det gick följaktligen att hitta spår av Bt-majspollen i delar av den honung och de pollenprodukter som biodlaren hade till försäljning. Som en följd av detta valde biodlaren att stämma den delstat i södra Tyskland som var ansvarig för försöksodlingarna.
Den 6 september i år avkunnade EU-domstolen sin dom till biodlarens favör. Domen har två huvudpunkter:
* Bt-pollen som återfinns i honung är inte en genetiskt modifierad organism (GMO).
* Honung som har det minsta spår av Bt-pollen måste märkas som GMO.
Inom de biologiska vetenskaperna brukar det hävdas att ett par viktiga kriterier för att något ska kunna anses vara en organism är att tinget ifråga ska kunna föröka sig samt ha förmåga till självständigt liv. Honung uppfyller ingetdera och kvalar alltså inte in som en organism. Men juristerna i EU-domstolen anser att om man blandar en icke-organism (Bt-pollen) med en annan icke-organism (honung) så – hux flux – uppstår en organism ur intet. Uralstring kallas sådant mumbojumbo och det slutade vi biologer att tro på för några hundra år sedan.
Om Bt-genen inte utgör något hot för människor och djurs hälsa eller den omgivande miljön och dessutom innebär en ekonomisk vinst för bonden; det vill säga om Bt-majs är bra både för miljön och för ekonomin, vari ligger då problemet?
Problemet är att vi i Europa har en lagstiftning som säger att gentekniskt förädlade grödor måste särskiljas från konventionellt förädlade grödor och att produkter som innehåller ingredienser från GM-grödor måste märkas. Det är en lagstiftning som grundar sig på hypotesen att användning av genteknologi, oavsett slutresultat, alltid är ett hot mot människors och djurs hälsa och den omgivande miljön. De senaste 25 årens forskning visar dock med önskvärd tydlighet att den hypotesen inte stämmer. Det är inte förädlingstekniken utan hur du brukar grödan som avgör en grödas miljöpåverkan och det gäller både konventionellt förädlade grödor och GM-grödor.
Frågan vi bör ställa oss är därför om vi vill ha en lagstiftning som är grundad på vetenskap och beprövad erfarenhet eller, som i dag, något annat.
Om svaret på den frågan är att vetenskap och beprövad erfarenhet ska ligga till grund för de lagar vi stiftar på jordbruks- och livsmedelsområdet, bör vi slopa det specifika kravet på märkning och riskvärdering av GM-grödor och i stället utarbeta ett system där vi gör en sammantagen riskvärdering av alla nya grödor oavsett vilket metod som använts i förädlingsledet.
Vilken tilltro till vetenskap och beprövad erfarenhet har egentligen producentföreningen Krav, Greenpeace och Miljöpartiets Carl Schlyter, som alla driver frågan om märkning av GM-produkter?
Jens Sundström
docent i växtfysiologi vid SLU
UNT 21/10 2011