I dag är det nationella anhörigdagen. Det är dagen då vi uppmärksammar de 650 000 svenskar som på olika sätt hjälper sina anhöriga. Nästan var fjärde person i Sverige i dag, som är över 55 år, hjälper äldre, sjuka eller människor med funktionsnedsättning i eller utanför sitt eget hem. Detta är en ansenlig grupp människor, med en krävande uppgift. För att de anhörigas insatser inte ska bli för betungande behöver vi på olika sätt hjälpa dem.
I dag är det i första hand kommunerna som står för stödinsatserna. Det finns även nationella kunskapscentra som bidrar med hjälp och stöd. Däremot har det varit oklart vilket ansvar landstinget har. Jag menar att landstinget behöver bli mer delaktig i anhörigstödet.
I hälso- och sjukvårdsstyrelsens uppdrag står det skrivet att metoder för att ge stöd till anhöriga ska utvecklas och att dessa ska spridas till andra verksamheter. Detta innebär att vi behöver hitta sätt hur vi, ur vårt landstingsperspektiv, kan hjälpa anhöriga. Under 2006 samarbetade cirka hälften av landets kommuner och landsting kring anhörigstödet. Fler och fler börjar inse att anhöriga behöver stöd i hela vårdkedjan.
Glädjande nog har samarbetet med patientföreningar, frivilligorganisationer och religiösa samfund ökat. Kontakterna med invandrarföreningarna behöver dock bli bättre.
På Akademiska sjukhuset har en plan tagits fram hur personalen ska kunna bemöta anhöriga. Visionen är att anhörigstödet ska fungera inom hela akut- och rehabiliteringsverksamheten. De anhöriga ska ses som resurser, som en del i patientens tillfrisknande och som även själva behöver råd och stöd i sin vårdande uppgift. I planen finns även fastställda rutiner för anhörigstöd när någon avlidit, drabbats av sjukdom eller olycka. De anhöriga är inte bara en resurs i den meningen att de vårdar. Deras kunskaper om patienten är ovärderliga.
Det är även viktigt att låta anhöriga få information om läget. Lugna, välinformerade anhöriga har en lugnande inverkan på patienten. Samtliga parter; vården, patienten och anhöriga vinner på god samverkan och dialog. Vi ska göra detta för patienternas och de anhörigas skull.
Miriam Eriksson
ordförande (KD) hälso- och sjukvårdsstyrelsen
UNT 6/10 2011