Men, regler finns redan och fler kan faktiskt motverka syftet att höja domarnas etiska medvetenhet.
Tillsammans med vissa inslag i debatten - inklusive Bengtssons eget inlägg - kan ropen på sådana regler rentav betraktas som något av ett domaretiskt fattigdomsbevis. Står det så illa till, som man kan få intryck av, krävs betydligt mer djupgående förändringar.
Svea hovrätts beslut, att domaren i Pirate Bay-målet inte var jävig, kan på goda grunder ifrågasättas, men får, som den rättsliga regleringen nu ser ut, inte bedömas av Högsta domstolen. Hovrätten var dock mer kritisk mot domarens agerande än vad Anders Bengtssons beskrivning ger intryck av. Enligt hovrättens, förvisso något oklara, skrivning borde domaren ha upplyst parterna om åtminstone ett visst styrelseuppdrag. Som hovrättens beslut måste uppfattas utgjorde detta åsidosättande ett rättegångsfel.
Men, när det nu blev fel hade väl detta kunnat undvikas, om reglerna hade varit tydligare? Ja, det är möjligt att just detta rättegångsfel hade kunnat undvikas, exempelvis genom en regel som förpliktade domare att redovisa medlemskap i föreningar. Men, som det tydligen finns anledning att betona, är domares föreningsmedlemskap i de allra flesta fall fullkomligt ointressanta att uppmärksamma. Anders Bengtssons eget hem och skola-föreningsexempel blir irrelevant, när hänsyn inte tas till vad det specifika vårdnadsmålet rör.
Tyvärr har han inte varit ensam om att uppfatta den aktuella debatten som om den rörde inskränkningar i domares föreningsfrihet i allmänhet. Det är som att uppfatta släktskapsjäven som ett förbud för domare att ha släkt och familj!
För att komma åt hela den mycket säregna situation som föranledde jävsprövningen i just Pirate Bay-målet skulle det ha krävts ett så detaljerat regelverk att det knappast hade varit möjligt att utarbeta, än mindre att hålla aktuellt eller att tydligt uppfatta. Vad värre är, riskerar ett sådant regelverk att ersätta etisk medvetenhet med slavisk regelefterlevnad och att, delvis just därför, leda till olyckliga motsatsslut ("det står inte att det är förbjudet, alltså måste det vara tillåtet"). Insikter som dessa ligger bakom de nuvarande jävsbestämmelsernas generalklausul, vilken innebär att lagstiftaren har delegerat till domstolen att bedöma mer specifikt vad som kan vara ägnat att rubba förtroendet till en domares opartiskhet i målet.
Skall denna välbetänkta ordning fungera krävs inte fler regler, utan - för att tala med de, i många delar mycket kloka, domarregler som Olaus Petri formulerade redan på 1500-talet - goda domare, vilka är bättre än god lag. Sådana domare blir aldrig färdiga med att arbeta på sin egen, nyanskänsliga, etiska medvetenhet.
Antagandet av etiska regler antyder däremot en slutpunkt, vilket knappast främjar den fortlöpande diskussion om domaretik, som Anders Bengtsson också efterlyser.
Eric Bylander
universitetslektor i processrätt
jur dr
UNT 24/7 2009
universitetslektor i processrätt
jur dr
UNT 24/7 2009