Regeringens vision om ett Sverige fritt från diskriminering ekar särskilt tom denna vecka. Avslöjandet om polisens register över romer har dragit ned en ridå. Ett register skapat 2012 som bygger på släktskap och omfattar över 4000 romer, såväl nyfödda, unga, vuxna som döda.
Den självgoda bilden av Sverige som ett jämlikt land, fritt från fördomar och diskriminering, har fått sig en ordentlig törn. Att polisväsendet, en av grundpelarna i en demokratisk rättsstat, inte kan skilja rätt från fel skadar förtroendet för samhället djupt. Det är ett tydligt kvitto på den strukturella diskriminering som fortfarande är en vardag för romer i Sverige i dag.
Vi har svårt att se att detta är ett misstag av någon enskild polis utan snarare ett tydligt uttryck för den antiziganism som präglat Sveriges historia. De bortförklaringar som kom under måndagen gjorde situationen ännu värre. Detta är inget annat än rasprofilering. I ljuset av REVA är vi allvarligt oroade för en utveckling i Sverige där människors etnicitet åter sätts i fokus för myndigheters arbetsmetoder.
Romer har bott i Sverige i över 500 år, men fick formellt samma rättigheter som majoritetsbefolkningen först år 1959. Dessförinnan hade romer varken haft rätt till skolgång eller bostad.
Diskrimineringsbyrån Uppsala ser att romer är den enskilt mest utsatta gruppen när det gäller diskriminering. Romer blir fortfarande 2013 diskriminerade i skolan, i arbetslivet, på bostadsmarknaden, inom hälso- och sjukvården, i affärer och i kontakter med myndigheter.
I dag undviker många unga romer att berätta att de är romer, det är bättre att bli tagen för invandrare. Det finns mammor som råder sina döttrar att inte ta på sig den traditionella finsk-romska dräkten på grund av den diskriminering de tvingas möta dagligen. Mammor som väljer att inte berätta i mammagruppen att de är romer, för att få vara en bland andra. Familjer som fått sopor i rabatten och dödshot i brevlådan.
Romer anmäler överlag inte den diskriminering och de övergrepp som de utsätts för eftersom upplevelsen är att det sällan leder till något och händer för ofta. Förtroendet för myndigheter och rättssystemet är ofta lågt. Redan här har vi ett allvarligt problem i relationen mellan romer och majoritetssamhället.
Att polisen nu registrerat tusentals barn och vuxna saknar vi ord för. Vilket brott har dessa barn och vuxna gjort för att förtjäna registrering? Känslan hos många är att vi återigen får bevis på att barnkonventionen inte gäller alla barn. Att mänskliga rättigheter inte är för alla. I en sådan här situation är det inte lätt att känna tillit till majoritetssamhället.
Arbete pågår runt om i landet för att förändra den saken. I Uppsala utförs det till stor del av romska så kallade brobyggare, som agerat länk mellan myndigheter och romer sedan 2011, tack vare det EU-finansierade arbetsmarknadsprojektet Romané Bucca. Mycket av detta arbete med att bygga upp förtroende riskerar att raseras om det svenska samhället inte agerar kraftigt och visar att etnisk registrering tillhör det förflutna, inte framtidens Sverige.
Dessutom är tiden kommen för samhället att ta tydlig ställning för romers rättigheter. Tiden för fina ord som inte leder till handling, eller särskilda projektsatsningar är förbi. Att arbeta för romers inkludering och rättigheter bör vara en självklar och viktigt prioritet för varje myndighet kommun och landsting. Den bör också integreras i ordinarie verksamhet. Vi kan inte låta det som nu har uppdagats, denna katastrof, ske igen.
Ingen människa ska hållas under särskild uppsikt bara på grund av hur de ser ut, vad de heter eller varifrån de kommer. Inte 2013.
Sverige har en historia av rasbiologi, där människors skallar mättes. Vi pratar inte längre om människor som tillhörande olika raser men det betyder inte att rasismen utplånats.
På senare tid har både REVA och registreringen av romer pekat på en systematisk särskild granskning av människor på grund av hur de ser ut, vad de heter eller vilka släktingar de har. Det kan vi aldrig acceptera, rasism hör inte hemma i ett demokratiskt samhälle.
Vi hoppas att polismyndigheten i Uppsala län tar detta på allvar och bjuder in oss till ett möte för att diskutera hur situationen ser ut här. Men vi vill också att Uppsala kommun ser allvaret i situationen och satsar på att behålla brobyggarverksamheten, att arbetet för romers rättigheter inte ska vara beroende av projektmedel.
Vi vill också att Uppsala kommun integrerar de kunskaper som tagits fram i Romané Bucca i sin övriga verksamhet. Vi vill att regeringen på allvar satsar på arbetet mot diskriminering och hatbrott och att långsiktigt bygga upp det förtroende som nu skadats. Och vi kräver att polisen - den myndighet som ska upprätthålla trygghet och som ska stå bredvid oss i kampen mot hatbrott och diskriminering - granskas noga av en oberoende myndighet.
Emilia Huczko
ordförande för Bahtale Roma
Lina Gidlund
verksamhetsansvarig, Diskrimineringsbyrån Uppsala
Bagir Kwiek
ordförande Newo Drom
Domino Kai
ordförande Sveriges Internationella Roma Filmfestival
UNT 25/9 2013