När vi diskuterar andra folkhälsoproblem så diskuterar vi dem utifrån problemet, till exempel rökningen bland ungdomar måste minska, alkoholkonsumtionen måste sänkas, matvanorna bland skolbarn måste bli bättre, och så vidare.
Vi pratar inte om att lungcancerbehandlingar, behandlingshemsplatser och magoperationer måste minska. Därför ska vi mer konsekvent också prata om det faktiska problemet oönskad graviditet, som kan och bör förebyggas.
Frågan om abortregister hamnar i skuggan av dessa kränkningar. Svenska registerdata inom förlossnings- och barnhälsovård är unika i världen och har bidragit till att vi i dag har en högkvalitativ vård inom dessa områden i internationella jämförelser. Ett abortregister skulle kunna leda till ny kunskap om hur man till exempel förebygger att 40 procent av dem som gjort abort återigen blir oönskat gravida, vilket är ett faktum i dag.
Men att ensidigt samla in uppgifter om kvinnan bör ifrågasättas. Så här en bit in på 2000-talet så är det nog allmänt känt att en oönskad graviditet inte är en kvinnlig självmutation. De potentiella fäderna är också viktiga och fäder i allmänhet påverkar barns uppväxtvillkor.
När väl en ljusstrimma riktas mot männen så blir det gärna förmanande: "Nu måste männen börja ta ansvar och använda kondom, de måste också respektera ett nej och inte tvinga sig till sex, framför allt när de är onyktra". Det blir inte sällan en fråga om kvinnors rättigheter och mäns skyldigheter. Männen föds inte med en stämpel i baken där det står "oansvarig by nature". Det är vi vuxna kvinnor och män som fostrar våra söner. Skolans sex- och samlevnad är också viktig i dessa sammanhang men kan inte ensamt bära ansvaret för ett mer jämställt ansvarstagande i dessa frågor.
De flesta Ungdomsmottagningsbesöken och klamydiaprovtagningsstatistiken är överrepresenterade av unga kvinnor och även personalen vid dessa verksamheter är klart kvinnodominerad. Är det konstigt att många män och kvinnor lägger ansvaret för skydd på kvinnor?
Vi kan inte nöja oss och tycka att Ungdomsmottagningarna välkomnar även pojkar och unga män. Om vi ska vara trovärdiga måste vi också ta reda på deras behov i dessa frågor och i högre grad utforma Ungdomsmottagningar eller skapa andra arenor som möter pojkars och unga mäns behov.
Problemet är komplext. Många väljer i dag att bilda familj senare, vilket förstås ökar risken att fram till dess hamna i en eller flera oönskade graviditeter. Parallellt utvecklas nya abortmetoder som är smidigare och mindre riskfyllda samt mindre vårdkrävande. Om vi inte samtidigt satsar mer på forskning och åtgärder för att också förebygga problemet, är det nog dumdristigt att tro att problemet ska minska. De flesta är motiverade att använda ett säkert preventivmedel efter en abort, men i dag har vi inga enhetliga riktlinjer för hur abortvården ska arbeta förebyggande för att förhindra att de återigen blir oönskat gravida.
Än mindre kunskap finns om hur man ska arbeta preventivt med männen.
Vi för i regel inga journalanteckningar alls på män som är involverade i en oönskad graviditet trots att de många gånger deltar aktivt i rådgivningssamtal. Om man väljer att dokumentera att mannen deltar görs det i regel i kvinnans journal.
Vi kan därmed inte ta fram statistik på hur många unga män som deltagit i ett abortrådgivningssamtal. Könsuppdelad statistik är viktig för att kvalitetssäkra vården.
Varför kan inte unga män också få hämta gratis akut-p-piller för att underlätta för kvinnan i fråga att få tillgång till pillret? Det framkommer ibland kritik mot att dela ut akut-p-piller till unga män - att de då struntar i att använda kondom, att de tvingar i kvinnan i fråga pillret, smugglar ner det i någon dryck och så vidare. Återigen stark misstro till att män kan agera ansvarsfullt och omtänksamt.
En studie av 18-åriga killar som har samlagsdebuterat visar att 18 procent aktivt har föreslagit eller tillhandahållit akut-p-piller till en partner de haft oskyddat samlag med. Vårt främsta folkhälsopolitiska mål är att skapa samhälleliga förutsättningar för god hälsa på lika villkor oavsett bland annat könstillhörighet.
Vi har tillfäcklig evidens för att veta att insatser riktade enbart till kvinnor inte räcker för att förändra utvecklingen av oönskade graviditeter och klamydia. Vi måste inse att insatser riktade till män gynnar inte bara män utan även kvinnor.
Marlene Makenzius
utredare sexuell och reproduktiv hälsa
Statens folkhälsoinstitut
doktorand Uppsala universitet Institutionen för kvinnors och barns hälsa
UNT 8/11 2009
utredare sexuell och reproduktiv hälsa
Statens folkhälsoinstitut
doktorand Uppsala universitet Institutionen för kvinnors och barns hälsa
UNT 8/11 2009