Den 27:e september skickade Svemin, svenska gruvindustriers branschorganisation, ett brev till rektorerna vid Uppsala universitet och Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU). I brevet kritiserar Svemin en case-uppgift som användes i kursen Hållbar utveckling B i våras. Kursen gavs av Centrum för hållbar utveckling (CSD) vid Uppsala universitet och SLU. Caset kretsar kring den planerade nickelgruvan i Rönnbäck i Storuman kommun. I en av de tre uppgifterna skulle vi studenter sätta oss in i rollen som "oroliga och upprörda medborgare" och försöka stoppa gruvplanerna med "utomparlamentariska aktiviteter". Caset kritiseras också eftersom en av medförfattarna under sommaren deltog i protesterna mot provbrytningen i Kallak.
Det Svemin ifrågasätter är alltså huruvida caset som användes vid kursen har en plats inom akademin då en av medförfattarna uppvisar sitt personliga ställningstagande i sakfrågan offentligt. Samt om det inom universitetet är rätt att föra diskussioner om "utomparlamentariska metoder" som lösningar på frågor inom samhället. Hur universitetsledningarna svarar på denna kritik är upp till dem. Men vi som studenter vill härmed förklara och försvara vår utbildning och samtidigt lyfta en, enligt oss, högst relevant samhällsfråga.
Till att börja med var inte medförfattaren, som namnges och öppet kritiseras av Svemin, ansvarig för kursen där caset användes. Således hade inte personen i fråga något att göra med själva undervisningen på kursen och insinuationerna att en "aktivist" i Kallak "lärt ut" olagliga metoder vid universitetet är grundlösa.
CSD Uppsala bedriver tvärvetenskaplig utbildning för hållbar utveckling. Att man i sådan utbildning diskuterar samhällsförändring och baserar diskussionerna i verkliga exempel är en självklarhet. "Utomparlamentariska aktiviteter" kan betyda alltifrån informationskampanjer till civil olydnad. Vi löste uppgiften nästan uteslutande med lagliga metoder. Vi vill dock belysa och försvara möjligheten att på universitetet få diskutera civil olydnad.
I ett historiskt perspektiv måste en erkänna att civil olydnad har sin plats i ett demokratiskt samhälle och har än idag. Utan civil olydnad hade vi aldrig haft många av de rättigheter vi idag tar för givna, till exempel: Religionsfrihet, yttrandefrihet och rösträtt. Internationella exempel kan vara allt från Mahatma Gandhi, Rosa Parks och Nelson Mandela. Gemensamt för dessa tre är att de kämpade för demokratiska framsteg genom att ifrågasätta rådande regler och normer – det kritiska tänkandet är centralt. Och det var precis detta som caset hade som utgångspunkt.
Vi är inte nödvändigtvis motståndare till gruvindustrin. Men för oss är detta en principsak – högre utbildning måste få vara fri från, och kritiskt orienterad till, tryck från starka ekonomiska intressen.
Svemins försök att smutskasta meningsmotståndare och att kväsa kritisk utbildning är lågt – och i förlängningen är påtryckningar likt denna samhällsvådligt. Kritisk utbildning är en hörnsten i en god, demokratisk samhällsutveckling.
Caroline Norman (studerande), Sara Hadfy Högström (studerande), Olivia Ahltorp (studerande), Malin Karlsson (studerande) och Josefin Söderlund Bohlin