På den svenska arbetsmarknaden bestäms villkoren till allra största delen av kollektivavtal mellan arbetsgivare och fackliga organisationer. Detta är en modell som det åtminstone i retoriken råder stor politisk enighet kring. Parterna har en kunskap och förankring som gör att det går att finna lösningar som är väl anpassade för förutsättningarna inom den sektor som avtalet berör.
Inom högskolan har man dock länge gjort undantag från denna modell. Många regler, bland annat för tidsbegränsade läraranställningar, har i stället styrts av förordning som regeringen beslutat. Det här har bidragit till att många, framför alt yngre lärare och forskare, tvingats till mycket långa perioder med tidsbegränsade anställningar.
Regeringen genomförde inför 2011 förändringar som innebar att antalet nationella regler för universitet och högskolor minskades kraftigt.
På många punkter var vi kritiska till förändringarna, men på en punkt var vi mycket positiva; tidsbegränsning av akademiska anställningar, doktorandanställningarna undantagna, skulle framöver hanteras av arbetsmarknadens parter. Detta skulle gälla från oktober 2011.
Därmed skulle arbetsmarknaden inom akademin kunna bli mer lik andra delar av arbetsmarknaden. Särskilda tidsbegränsade anställningar skulle kunna finnas också framöver, men på de villkor som parterna var överens om.
Under våren och hösten 2011 förhandlade fack och arbetsgivare om kollektivavtal som i vissa delar skulle ta vid när de tidigare regleringarna togs bort. Framför allt handlade det om regler för den meriteringstjänst som benämnts biträdande lektor. Det biträdande lektoratet, som riktar sig till relativt nydisputerade i början av sin karriär, var tidigare tidsbegränsat till fyra år. Efter den perioden hade man rätt till prövning för tillsvidareanställning.
Förhandlingarna strandade på att arbetsgivaren krävde att det inte längre skulle finnas någon rätt till prövning för tillsvidareanställning när meriteringstiden gått mot sitt slut. Detta skulle innebära en kraftfull försämring jämfört med de tidigare reglerna.
Lördagen den 19 maj kom så beskedet från utbildningsminister Jan Björklund (FP). När de fackliga organisationerna inte gick med på ett kollektivavtal som följde den inriktning som regeringen önskat, kommer man nu att skriva förordning som reglerar frågan.
Regeringens agerande är mycket anmärkningsvärt och arbetstagarfientligt. För det första använder man sig som arbetsgivare av möjligheten att som statsmakt skriva förordning när förhandlingarna inte faller ut som man önskar. Detta är en möjlighet som andra arbetsgivare inte har, och som innebär att man på ett tydligt och flagrant sätt lägger sig i förhandlingar mellan parterna.
Kommer detta att bli ett prejudikat för framtiden, även i andra branscher och avtalsområden? Om löntagarnas organisationer inte går med på tillräckligt dåliga avtal, kommer regeringen då att lagstifta fram villkor som tillfredsställer arbetsgivarsidan?
För det andra skapar man nu regler som är långt sämre än de som gällde i den gamla förordningen. De nya regler som regeringen föreslår innebär till exempel en tidsbegränsning på upp till sex år och i princip finns inga begränsningar för hur många gånger anställningen kan användas.
Inte heller finns någon rätt att bli prövad för tillsvidareanställning. Karriären för nydisputerade blir än mer otrygg och oförutsägbar. Det är inte så man gör den akademiska karriären mer attraktiv.
Rikard Lingström
2:e vice ordförande Sveriges Universitetslärarförbund, SULF
Lars Abrahamsson
förbundsstyrelseledamot SULF
UNT 19/6 2012