Vi har drabbats av en egendomlig politisk debatt om ekonomin. Både till höger och vänster talas det om reformutrymmet – i bestämd form – som om detta vore något objektivt givet. I själva verket bestäms utrymmet av politiska bedömningar av vad samhällsekonomin tål.
I motsats till vad som gäller för familjehushållet kan och bör folkhushållet satsa som mest just när samhällsekonomin tappar fart, om man har resurser att göra detta. Under en lågkonjunktur finns ingen risk för överhettning. Överskott i statsfinanserna bör man samla på sig under högkonjunkturer. Då är läge för åtstramningar i form av höjda skatter.
Det var ju detta vi lärde oss av Keynes en gång, en lärdom till och med Socialdemokraterna tycks ha tappat bort på vägen. Därför har de försatt sig i ett läge, där kritiken av Borg blir uddlös och tam. Att vara ansvarsfull i ett läge av vikande konjunktur är inte att hålla igen utan att satsa mer.
För att slå vakt om sitt ideologiskt bestämda begrepp reformutrymmet måste Borg måla upp en optimistisk prognos. Alla varsel som nu läggs bekräftar dock, att Borg har problem med verklighetsuppfattningen. Kritiken av regeringens budget bör därför inte alls handla om att antalet spenderade miljarder skulle vara för stort utan gälla innehållet.
I rådande konjunkturläge med extremt gynnsamma lånevillkor finns unika möjligheter att satsa stort på framför allt investeringar – både mjuka och hårda: Vård, skola, omsorg, forskning och så vidare är mjuka investeringar i människor och i människovärdiga liv. Strategiska hårda samhällsinvesteringar gäller infrastruktur som energi och transporter, det vill säga funktioner som är livsviktiga för både människor och näringsliv men som marknaden med sin kortsiktighet inte förmår att leverera.
I motsats till en bred satsning på ökad privat konsumtion (som jobbskatteavdragen) bäddar sådana investeringar även för ett miljövänligare samhälle, ett grönare folkhem. Det finns ansatser i denna riktning i S-budgeten, men eftersom partiledningen tycks ha begravt Keynes för gott, har man fallit i reformutrymmesfällan. Det är hög tid att kravla sig upp ur den gropen.
Bernt Jonsson
samhällsdebattör
UNT 2/11 2012