För 50 år sedan skrev Nancy Eriksson om lyxhustrur som ”inte tillför rikshushållet några värden” [1] Finns sådana i dag eller finns det kanske regler som hindrar hustrur att arbeta?
Det låter som en skröna, men hustrur till invandrade entreprenörer får inte arbeta och måste därför vara beroende av mannen. Detta torde strida mot regeringens arbetslinje, och har sannolikt historiska orsaker i gammal syn på att alla invandrare ska stöpas i samma form, eller att denna grupp har glömts bort.
Så här fungerar det i dag: Brev från Migrationsverket till hustrun till en invandrad entreprenör:
”Du har beviljats uppehållstillstånd som anhörig till din make XX, som beviljats tidsbegränsat uppehållstillstånd som egen företagare. Tillståndet beviljas med stöd av 5 Kap 3 § 1 utlänningslagen (2005:716). Arbetstillstånd beviljas inte till den som erhållit uppehållstillstånd som anhörig till den som beviljats uppehållstillstånd som egen företagare. När du nu tilldelats detta uppehållstillstånd har du således inte rätt att ta anställning för en arbetsgivare i Sverige. Du har heller inte rätt att aktivt verka i din makes näringsverksamhet.”
Observera att hon inte har rätt att i någon form verka i sin makes bolag, vare sig med eller utan ersättning. Blir hon utvisad om hon svarar i telefon?
Inga lagar behöver dock ändras för att även låta aktiva invandrare bidra till utvecklingen av ”rikshushållet”, utan det är tillämpningen som brister: 6 Kap 3 § utlänningslagen (2005:716) ”Arbetstillstånd får ges till en utlänning som har tidsbegränsat uppehållstillstånd, om inte skäl hänförliga till syftet med uppehållstillståndet talar häremot.” Det vore därför enkelt att automatiskt lägga till att medföljande make/maka får arbetstillstånd samtidigt som entreprenören.
Men så enkelt ska det tydligen inte vara, utan regeltillämpningen i Sverige ska inte bara försvåra jämlikhet mellan makar utan aktivt verka för att förstärka ojämlikheten och motverka personer som kan bidra till Sveriges ekonomi. Jämför hanteringen av andra immigranter.
I utredningen Arbetskraftsinvandring till Sverige - förslag och konsekvenser SOU 2006:87 - noterades på sidan 181 att det enbart är ett fåtal, cirka 150 per år, som ansöker om att invandra till Sverige som näringsidkare och att på tre år. 2003-2005 fick 233 personer sådant tillstånd.
På sidan 187 tas det upp att försörjningen ska vara tryggad. Det kan dock göras troligt att det är lättare att ha en tryggad försörjning om man har tillstånd att försörja sig, det vill säga får arbeta.
Direkt komiskt (eller tragiskt) blir det på sidan 188: ”Informationsinsatser behövs för att marknadsföra möjligheterna för näringsidkare att invandra till Sverige. Kommittén konstaterar att nuvarande system, i en internationell jämförelse, förefaller förhållandevis gynnsamt vad gäller villkoren att få uppehållstillstånd som näringsidkare. Regelverket bör kunna betraktas som en resurs att utnyttja i marknadsföringen av Sverige. För att uppnå en ökad invandring av näringsidkare bör informationsinsatser stärkas om de villkor som gäller för att invandra till Sverige som näringsidkare.”
En sådan informationsinsats kan då ha följande slogan ”Vill du bli av med din fru - kom till Sverige och starta eget”.
[1] Nancy Eriksson ”Bara en hemmafru: ett debattinlägg om kvinnan i familjen” Stockholm, Forum 1964