Det är måndag morgon, och Adam och Khadija promenerar lite smått yrvakna på sin väg mot skolan. Klockan närmar sig 08.00, och en lång och stundom arbetssam dag väntar.
Från klockan 08.15 till 15.15 tar sig Adam och Khadija i tur och ordning sig an lektioner i matematik, svenska, idrott, samhällskunskap och engelska. Lektioner där Adam och Khjadija förväntas närvara med full koncentration, vara alerta på alla sätt och vis, och kunna visa upp sina kunskaper efter bästa förmåga. En dag som genomlevs i klassrum och korridorer, med ett ständigt flöde av ljud, förflyttningar mellan klassrum samt byten av lärare. Det blir väldigt många, och ibland komplicerade, intryck för hjärnan att bearbeta under en lång skoldag.
När Adam och Khadija sedan släntrar hemåt känner de sig trötta, men också ganska nöjda med vad de presterat under dagen. I deras väskor ligger böcker som tynger deras promenad hemåt, och då inte bara med avseende på vikten. Läxa i No och engelska väntar, samt ett prov i geografi två dagar senare, som ligger och skaver i deras bakhuvuden. Det är svårt att slappna av och komma till ro, trots att själva skoldagen har nått sitt slut.
Så här kan vardagen se ut för tusentals barn och ungdomar i Uppsala och i Sverige.
Efter en lång dag med hårt arbete, väntar ännu någon timme med läxor på kvällen. För vissa går det av bara farten, för andra är det som en uppförsbacke utan slut. Några kommer att få god hjälp med dagens läxor, andra kommer att få sitta i ensamhet, utan stöd och utan hjälp.
Man kan fundera över varför skolor väljer att ge läxor.
Är det rimligt att kräva av eleverna, efter en arbetssam dag i skolan, att de också ska mäkta med läxor? Samtidigt som de ska hinna med sina fritidsaktiviteter, att umgås med sin familj och sina vänner, att stänga av en stund och tänka på annat. En tid som är otroligt viktig för en människas välbefinnande. En annan aspekt av det hela är om det verkligen är nödvändigt med läxor, om man ser till helhetseffekten vid inlärning.
Tittar man exempelvis på John Hatties metastudie Synligt lärande som fått stor genomslagskraft inom utbildningsväsendet, visar den bland annat på att läxor har jämförelsevis låg påverkan på elevernas lärande. Visst, rätt utformade och för äldre elever kan läxor ha en positiv effekt. Men nästan uteslutande för dem som är högpresterande och för dem som kan få stöd och hjälp i hemmet.
Tillhör man inte dessa kategorier, är risken stor att läxorna i stället sänker elevernas motivation som en följd av återkommande misslyckanden. Vi kan inte ha en skola där vissa elever faller utanför ett system, vars idé och syfte är uppbyggt kring läxor.
Man kan lätt få uppfattningen att skolan har svårt att frigöra sig från gamla dogmer, och den kan ibland framstå som en tung och gammal oceanångare som är väldigt svår att hantera. Bitvis är den fjärmad från samhällets övriga utveckling. Och mitt i detta står då den moderne läraren och ska göra underverk av ett pussel, där alla bitar inte alltid är tillgängliga. Där läxor ofta ses som någonting gott, som någonting bra. Utan att ha föranletts av någon vidare kritisk granskning, mycket på grund av att de sällan ifrågasätts överhuvudtaget.
Ur det perspektivet skulle det vara missvisande att lägga skulden på den enskilde läraren, för att den misslyckas med att göra så pass effektiva och breda lektioner, som skulle göra läxor överflödiga. Samtidigt kan man inte helt ta bort ansvaret från den enskilda läraren, då både lärare och skolledare upprätthåller den struktur och kultur som gör att läxors existens sällan eller aldrig diskuteras.
Rotundaskolan i Västerås och Västra skolan i Falun är två exempel på skolor som strävar efter att skolarbetet ska göras i skolan, och dessa båda ligger runt genomsnittet för riket när det gäller kunskapsresultat relaterat till meritvärdet.
Två exempel som visar att det är möjligt att bedriva en skola där läxor inte är prioriterade, och samtidigt nå resultat som ligger i paritet med det förväntade.
Mot bakgrund av att barn och ungdomars fritid fylls av skilda aktiviteter och tiden för återhämtning blir beskuren, bör skolan ta diskussionen om läxors vara eller icke vara på allvar.
Kunskapsresultaten ska heller inte vara beroende av hur mycket stöd och hjälp eleverna kan få hemma, utan på kvaliteten på den verksamhet som skolan erbjuder inom ramen för sina egna lektioner.
Magnus Thorn
pedagog, Uppsala kommun
UNT 16/10 2013