Det omfattande bostadsbyggandet i Sverige 1965–1975 var en symbol för framtidstro och optimism. I dag, 40 år senare, står vi åter inför en stor bostadsbrist. Samtidigt gör naturligt slitage och åldrande att många av de lägenheter som byggdes då måste renoveras.
Att slitna och till åren komna lägenheter renoveras är nödvändigt. Förståelsen för detta hos hyresgästerna är också stor. Men när TNS Sifo för Hyresgästföreningens räkning frågade 560 personer som bor i hyresrätt där ombyggnad pågår eller nyligen har avslutats, svarade 20 procent att de definitivt inte eller kanske inte skulle ha råd att bo kvar i sin lägenhet efter hyreshöjningen. De lokala hyresgästföreningarna i Gränby och Kvarngärdet här i Uppsala vittnar om liknande erfarenheter.
Problemet bottnar i att Uppsala saknar bostäder. Att utbudet är litet leder till att hyrorna pressas uppåt och att staden delas. Vi ser också följdeffekter i form av att arbetsgivare får svårt att rekrytera personal när människor tvingas bo långt ifrån sina arbetsplatser.
Stat, kommun och bostadsföretagen har ett gemensamt ansvar för att bygga nytt samtidigt som upprustningen av de befintliga bostäderna klaras. För att de nödvändiga renoveringarna ska bli verklighet till rimliga villkor för både nuvarande och framtida hyresgäster krävs resurser.
Vi socialdemokrater föreslår därför ett system med statliga lånegarantier. Det skulle ge fastighetsägarna förmånliga lån med låga räntor så att nödvändiga renoveringar och klimatomställningar skulle komma i gång utan priset av chockhöjda hyror.
Det skulle kunna leda till upprustning av 60 000 lägenheter redan nästa år. Samtidigt vill vi också se nya möjligheter att ställa krav på de fastighetsägare som, trots dessa insatser, inte är beredda att ta sin del av ansvaret för nödvändig upprustning.
Kostnaderna för renoveringar och energieffektivisering måste täckas. Även för detta är förståelsen hos hyresgästerna stor. Men kostnaden måste kunna regleras på ett sätt som gör att man som hyresgäst har möjlighet att klara den. Därför är Socialdemokraterna beredda att pröva en skyddsregel mot hyreshöjningar till följd av oskäliga renoveringar.
Resultatet av den maktlöshet människor känner när de ställs inför höga hyreshöjningar utan möjlighet att kunna påverka vare sig hyresnivån eller upprustningen i sig, ser vi här i Uppsala inte minst i alla processer hos hyresnämnden.
Här kan Sigtuna fungera som inspirationskälla. Det kommunala bostadsföretaget Sigtunahem ser till att vara både marknadsmässiga och allmännyttiga när de ger sina hyresgäster möjlighet att välja renoveringsnivå (mini, midi, maxi) och därmed också hyresnivå.
En lösning som har gett hyresgästerna en stor valfrihet utan att äventyra bostadsföretagets ekonomi samtidigt som acceptansen för renoveringarna ökat.
Bara det att man i Sigtuna inte har haft en enda prövning i hyresnämnden vittnar om skillnaden mot Uppsala. När Sigtunahem i likhet med Uppsalahem sålde en andel av sina lägenheter till bostadsföretaget Rikshem AB såg man dessutom till att villkora försäljningen med att Rikshem skulle åta sig att garantera hyresgästerna samma valfrihet.
Även om Uppsala inte rakt av kan följa Sigtunas exempel måste även vi ställa oss frågan var alla ska bo när så många hyresgäster ser sig tvingade att flytta på grund hyreshöjningarna.
Av både det kommunala Uppsalahem och det statligt ägda Rikshem liksom av andra bostadsföretag bör Uppsalaborna kunna förvänta sig stora ansträngningar för att tillsammans med hyresgästerna hitta en lösning på denna utmaning.
Att stora renoveringar får till följd att människor tvingas lämna sina hem är ohållbart. För Socialdemokraterna är bostaden en rättighet, och en lika viktig del av välfärden som vård, skola och omsorg. Sverige behöver en bostadspolitik med högre ambitioner och aktiva insatser för att en god boendestandard inte ska innebära chockhöjda hyror.
Erik Pelling
kommunalråd (S)
Susanne Eriksson
2:e vice ordförande (S) Uppsalahem
Veronica Palm
bostadspolitisk talesperson (S)
UNT 2/6 2012