Matpriserna har åter rusat i höjden. Fattiga runt om i världen är de som drabbas hårdast. Ytterligare 44 miljoner människor har enligt Världsbanken drivits in i fattigdom sedan juni förra året till följd av skenande matpriser. Priserna är högre än under matkrisen 2008 och dessutom mycket instabila.
Afrika är särskilt utsatt. I fattiga afrikanska länder lägger många människor hälften eller mer av sin inkomst på mat. De kraftiga ökningarna av vetepriserna har slagit hårt mot länder som Namibia, som importerar 85 procent av sitt vete. Enbart den senaste månaden har priserna på veteprodukter i landet ökat med runt 15 procent. Moçambique skakades i höstas av hungerkravaller som resulterade i 13 döda.
Höga priser kan vara bra för producenterna, men småbönder i Afrika har ofta inte tjänat på de ökade priserna. Vinsterna stannar hos mellanleden i livsmedelskedjan och företagen som köper och säljer. För några årtionden sedan var många afrikanska länder självförsörjande på mat. Idag är de i stället nettoimportörer av livsmedel, och därmed mer sårbara mot höga och instabila matpriser på världsmarknaden. I en allt hårdare konkurrens om mark drivs småbruken bort till förmån för odling av nya exportprodukter som snittblommor och biobränslen. Varje år leasas ett område större än Frankrikes jordbruksmark ut till utländska företag och regeringar.
Afrika står inför stora utmaningar i kampen mot fattigdom och undernäring. En central fråga är att öka ländernas möjlighet att försörja sig själva, konstaterar FN:s speciella rapportör om mat, Olivier De Schutter. Investeringar till ekologiskt och småskaligt jordbruk måste öka och matreserver byggas upp. Likaså bör de rika länderna ta itu med spekulationen på råvaror som förvärrar instabiliteten och problemen med ”land grabbing”, menar De Schutter.
Mycket av detta måste ske på lokal/nationell nivå i de afrikanska länderna med stöd från de rika länderna. Men det är också viktigt att internationella handelsavtal tillåter afrikanska länder att stödja sina småbönder och skydda sin matproduktion när så är nödvändigt för att säkra tillgången på mat.
EU förhandlar just nu handelsavtal med afrikanska länder. EU kräver att de afrikanska länderna ska öppna minst 80 procent av sin handel med EU. Det är viktigt att dessa avtal utformas så att de inte innebär ytterligare hot mot fattiga afrikanska bönder.
Karin Gregow
handläggare, Forum Syd
Marja Wolpher
temahandläggare, Afrikagrupperna
Wallie Roux
forskare kring internationell handelspolitik, Namibia
UNT 7/4 2011