Fredagen den 30 november höll nynazister åter en demonstration på årsdagen av Karl XII:s dödsdag. Med slagord som ”Sverige åt svenskarna!” marscherade de genom Stockholms innerstad.. Demonstrationen är bara en av de synligare beståndsdelarna i den bredare och djupare rörelse som vill agera mot det demokratiska samhällets värderingar.
Svenska nynazister marscherar dock inte själva. De högerextrema rörelserna känner inga nationsgränser och i hela Europa finns det grupper som förespråkar våld för att nå politiska eller ideologiska mål.
I en demokrati kan våld som medel för att uppnå ideologiska eller politiska mål aldrig vara acceptabelt. Därför har jag som demokratiminister och svenska regeringen tagit initiativ till ett gemensamt europeiskt forskningsprojekt om våldsbejakande högerextremism. Det första mötet äger rum i London i morgon, måndag, och målsättningen är att under de två år som projektet löper ta ett samlat grepp i det förebyggande arbetet i hur vi bemöter högerextrema grupper.
Dagens högerextrema grupper har delvis genomgått en förändring under de senaste åren, vissa mer av kosmetisk natur, medan andra mer av ideologisk natur. Många ord används i försöken att beskriva dessa grupper: nationalsocialistisk, främlingsfientlig, värdekonservativ, kulturkonservativ eller socialkonservativ. Målgrupperna för dessa rörelsers hat varierar, men har delvis gemensamma beröringspunkter.
Hatobjekten kan utgöras av exempelvis judar, romer, muslimer, homo, bi- och transpersoner och etniska, religiösa eller andra minoriteter. På samma gång riktas udden mot det så kallade etablissemanget med den styrande eliten, globaliseringen med EU i spetsen och den liberala asyl- och flyktingpolitiken.
Den gemensamma nämnaren för dessa grupper är uppfattningen att våld och hot ses som acceptabla metoder för att uppnå den egna gruppens mål. Många av de högerextrema grupperna agerar öppet i städer och byar runtom i Europa i form av demonstrationer, marscher eller paramilitära provokationer, medan de på andra ställen erbjuder, vid sidan av den våldsbejakande ideologin, även aktiviteter och hjälp av social karaktär för exempelvis barn, äldre och ensamstående mödrar.
Andra grupper befinner sig i den virtuella världen, på såväl öppna som lösenordskyddade forum på internet, där fysiska möten tillhör de mer ovanliga mötesformerna, men där ideologin ändå får stort genomslag med draghjälp av sociala medier och skickliga marknadsförare. På flera håll (bland annat i Sverige och Danmark) har splittringar kunnat observeras inom de högerextrema grupperingarna, som lett till splittring ur ett organisatoriskt perspektiv, men grupperna är och förblir väldigt skickliga på att rekrytera nya medlemmar, på att marknadsföra sig med sofistikerade metoder och på att vara närvarande i de sociala medierna.
Att avfärda en medmänniska baserat på hudfärg, etniskt ursprung, religion, kön, identitet, funktionalitet eller sexuell läggning kan aldrig accepteras i ett demokratiskt samhälle.
Vi måste stärka vår motståndskraft mot den typen av extrema yttringar. Det är viktigt att identifiera de faktorer som påverkar de extrema miljöernas tillväxt, de individuella drivkrafterna som lockar personer in i dessa rörelser, de psykosociala faktorer som bidrar till att hot och våld accepteras som medel och de metoder som används för att rekrytera unga och sårbara personer.
Vi tar nu ett krafttag genom en samlad europeisk översyn, inte bara över de aktuella högerextrema miljöerna – deras ideologiska världsbild, och rekryteringsmetoder - utan även över hur dessa grupperingar är sammanlänkade och vad som görs runt om i Europa för att bekämpa dessa grupper. Via stärkt samarbete kan kunskapen om framgångsrika förebyggande åtgärder spridas. Via starkare samverkan kan vi effektivare motverka att dessa rörelser får förankring och därmed göra samhället mer motståndskraftigt mot våldsbejakande extremism.
Birgitta Ohlsson
demokrati- och EU-minister (FP)
UNT 9/12 2012