REPLIK. Förslaget från Sveriges Kommuner och Landsting (UNT 29/5) att satsa på ”duktiga” lärare och införa karriärtjänster ska göra läraryrket attraktivt och höja kompetensen i svenska skolan. Men andra åtgärder är viktigare.
Receptet framstår som tydligt udda ifall det används för andra högskoleyrken där en långvarig låglönepolitik också börjat ge problem i rekryteringen: domare, socionomer och sjuksköterskor. En sjuksköterska ska inte behöva bli doktor för att få bra lön (och vill nog kunna få bättre lön för mödan även efter fyra års tjänst.)
De åtgärder som i dag planeras inom den svenska skolan vittnar om en individualistisk syn där skolans resultat till allra största del beror på enskilda lärares insatser. Det är få förslag om ledning, stödåtgärder, organisation och samarbete (förstatligande undantaget). Från flera håll föreslås bland annat fler lektorstjänster. Förslaget riskerar att öka segregationen mellan skolor och lärarekategorier. För vem är duktig?
En lärare som undervisar en stor klass med olika hemspråk och handikapp måste göra en större insats än en som föreläser för välmotiverade elever i en naturvetarklass, men med förslaget ses lätt den senare som duktigare.
Helt andra saker bör ändras:
- Kompetensen ska vara grunden i skolan. Men trots lag och leg måste många lärare i dag undervisa i ämnen de aldrig läst för att fylla sina tjänster.
- Arbetstiden. Skolan behöver ett modernt avtal där arbetstiden blir tydlig, förtroendetid kan bokföras i en timbank.
- Bra ledarskap. Enligt boken Ny skollag gymnasieskola vuxenutbildning: förslag, motiv, beslut, är uppåt fyrtio procent av rektorerna inte kvalificerade för den nivå de ska leda, en del rektorer har aldrig varit lärare. Hur ska de kunna bedöma vilka som är duktiga pedagoger?
Trots att frågan om ledning och organisation i svenska skolan är lika avgörande för resultaten som undervisning och metoder i klassrummen, finns inga lagförslag om behörighet hos rektorer. De har blivit administratörer och ansvaret ligger främst på lärare, som får allt fler uppgifter.
Lennart Hertzberg
gymnasielärare
UNT 5/6 2012