Den 23 juni, midsommardagen, uppmärksammas The International Ragweed Day (malörtsambrosians dag) runtom i Europa. Inte för att malörtsambrosian är en vacker blomma att placera under huvudkudden, utan på grund av det lidande som den orsakar mängder av människor med allergiproblem. Enligt EFSA (European Food Safety Authority) ger malörtsambrosia upphov till hösnuva, ögonirritation och även astma. Symptom kan uppstå redan vid låga nivåer av pollen. I Nordamerika uppges den vara den främsta källan för pollenallergi och i Centraleuropa är stora delar av befolkningen allergiska mot malörtsambrosian. I en studie i Milano-området var 14 procent av de undersökta personerna allergiska mot arten, och av de med allergisymptom led 40 procent av astma.
Det som gör malörtsambrosian extra besvärlig ur hälsosynpunkt är den sena blomningen, som inträffar först när dagslängden minskar på sensommaren. Den mest intensiva perioden av pollenspridning inträffar i månadsskiftet augusti-september, och pollen finns kvar i luften till början av oktober. Den riktigt besvärliga perioden för pollenallergiker förlängs alltså med flera månader.
Malörtsambrosia (på latin Ambrosia artemisiifolia) är ursprungligen från Nordamerika och spreds till Europa under 1900-talet, dels med utsäde, dels med amerikanska trupper under de båda världskrigen. Kärnområdet i Europa är Ungern, och i viss utsträckning Frankrike, men arten har spridit sig även till norra Italien samt Kroatien, Serbien med flera länder i östra Europa. Utbredningsområdet ökar successivt, och etablerade populationer finns enligt rapporter i Tyskland, Polen och Baltikum. Överallt där arten får fäste, seglar den på kort tid upp till att bli en av de främsta allergiframkallande växterna.
Den goda nyheten ur svensk synpunkt är att malörtsambrosian än så länge endast uppträder som enstaka individer eller små, tillfälliga populationer, vilket ger oss stora möjligheter att hindra den från att etablera sig. I dagsläget gör vi dock vårt bästa för att bjuda in den. Varje vinter importerar vi fågelfrön som, förutom solrosfrön, innehåller frön av malörtsambrosia och andra ogräsarter. Resultatet ser vi varje sommar i form av plantor i trädgårdar och på deponier med trädgårdsavfall. Än så länge kan den endast sätta frukt när höstfrosten dröjer till november, vilket framför allt förekommer då och då i kusttrakter i den södra delen av Sverige.
Men med de klimatförändringar som är på gång förlängs vegetationsperioden mer allmänt och därmed ökar malörtsambrosians förmåga till reproduktion. Om vi samtidigt fortsätter att aningslöst och regelbundet importera frön ökar dessutom risken att vi genom naturligt urval får en etablering av populationer som är anpassade till att sätta frön tidigare.
I sydligare delar av Europa och Nordamerika avsätts stora resurser för att i någon mån reducera de medicinska och ekonomiska effekterna. I Quebec i Kanada har stora kampanjer genomförts på regional nivå. I Ungern, där malörtsambrosia hittas i 70 procent av åkermarken och där var femte person beräknas vara allergisk mot dess pollen, pågår en ständig kamp för att begränsa skadeverkningarna. I Schweiz, som omges av länder med stora problem med malörtsambrosia, tog man på ett tidigt stadium beslut att införa tvingande åtgärder mot arten, och även i Danmark har man genomfört restriktioner. Genom samordnade informations- och bekämpningsåtgärder har man framgångsrikt lyckats begränsa spridningen.
Vad kan och behöver vi då göra? Jo, troligen har vi stora möjligheter att faktiskt hindra att malörtsambrosian blir en etablerad del av den svenska floran. Ett första steg bör vara att ställa stora krav på renhet i det fågelfoder som säljs för vinterutfodring. Schweiziska myndigheter har med denna typ av krav på importörer kraftigt minskat innehållet av malörtsambrosia i importerat fågelfoder. Även vad gäller informations- och kontrollprogram har vi mycket att lära av schweiziska erfarenheter.
Genom att sprida information om arten till såväl yrkesfolk som allmänhet kan vi få bättre och mer tillförlitliga uppgifter om malörtsambrosians förekomst och risk för etablering. Redskap för inrapportering av fynd finns redan via Artportalen (www.artportalen.se), och vi tar själva tacksamt emot rapporter om fynd via e-post (Lars.Andersson@slu.se). Rapporter om förekomst måste naturligtvis följas upp av ansvariga myndigheter och resultera i effektiva kontrollåtgärder.
Vi har mycket goda möjligheter att med tidiga och relativt billiga åtgärder hindra att livskvalitén försämras för tusentals människor med allergiproblem. Låt oss ta den chansen genom att stoppa malörtsambrosian i porten.
Lars Andersson
professor, samverkanslektor i växtodlingslära, Institutionen för växtproduktionsekologi, SLU
Åslög Dahl
fil dr, ansvarig för Pollenlaboratoriet vid Göteborgs Universitet/Aerobiologi inom Göteborgs Atmosfärsvetenskapliga Centrum
Anna-Karin Kolseth
fil dr, forskare vid Institutionen för växtproduktionsekologi, SLU
23/6 2012
Mer information om malörtsambrosian finns på http://ograsradgivaren.slu.se/ samt http://www.ewrs.org/IW/ambrosia.asp .