Men hur det åstadkoms genom att föreslå och driva igenom en kostsam reform i återregleringen av järnvägarna förklaras inte. Inte heller vad som blir bättre av att vara emot den tidigare överenskomna finansieringspakten gällande citytunneln, som ger länet så mycket.
Det är inte länge sedan Socialdemokraterna startade ett drev mot att underhållet på svenska järnvägar utförs av såväl privata som statliga företag. Men att låta fler göra underhållet sänkte kostnaderna med en fjärdedel. En enorm summa pengar som bättre används för att utöka och förbättra underhållet för existerande pendlingsmöjligheter.
Bara genom att se på fakta kan man lätt se att skribenternas önskelista saknar trovärdighet. När Socialdemokraterna hade regeringsmakten 2006 så gick 3,6 miljarder kronor till underhåll av järnvägen. I år går 7 miljarder kronor till drift och underhåll.
Hur Socialdemokraterna med Wennberg i spetsen kan hävda att deras politik främjar infrastruktur är minst sagt förvånande. En snabb titt i deras infrastrukturplan visar att de ville satsa 38 miljarder kronor på järnvägen medan samma siffra för alliansen är 64 miljarder. Enkel matematik. Regeringen satsar mer än socialdemokraterna någonsin velat göra.
När man skall bedöma trovärdigheten i partiers löften bör man titta på hur man betett sig tidigare. Med genomslag för en socialdemokratisk politik i Uppsala hade vi inte haft den E 4 som nu är byggd. Inte heller Bärbylederna 2 och 3. Den förbättring av järnvägskapaciteten som dubbelspåret vid Gamla Uppsala kommer att innebära liksom förbättringarna av Mälarbanan hade inte blivit verklighet med socialdemokratisk politik i Uppsala. Sorgligt, men sant. Med alliansens politik får inte bara järnvägarna mer pengar det blir också mer järnvägstrafik för pengarna.
Per Bill
riksdagsledamot (M)
Gunnar Hedberg
riksdagsledamot (M)
Erik Weiman
ordförande (M) landstingsstyrelsen
UNT 27/8 2012