För ett antal år sedan utredde landstinget demensvården i länet. Uppsala kom väl ut i denna utredning. Det kan nu vara dags att återigen undersöka hur demens hanteras i kommunen. Alltfler blir äldre och allt fler drabbas tyvärr av demenssjukdomar.
Därför har jag i UPS regi (UPS står för UppsalaPensionärernas Samarbetsråd) skickat ut en enkät till samtliga 32 äldreboenden i Uppsala. Svar har inkommit från ett tjugotal, vilka dock ger en god bild av den demensvård som ges i Uppsala.
Av de cirka 1500 platserna i äldreboenden är ungefär 600 reserverade för dementa. Vissa boenden har ingen demensenhet alls (Andreas And, Eriksdalsgården, Linné, Lundgården, von Bahr). Allra mest platser för dementa har Bernadotte, Ferlin, Stenhagen, Topelius och Årsta.
Man kunde av ett tv-inslag misstänka att de dementa ”förvisades” till de högre planen för att i sin vardag aldrig vara nära naturen. Denna enkät ger emellertid inget belägg för detta. De dementa placeras ofta på lägre plan.
Personalen möter ofta argsinthet och oro bland patienterna, men med rätt utbildning kan man hantera det. Enheterna får regelbundet besök av läkare som dock mera sällan är geriatriker och oftast allmänläkare. De senare får dock i sin utbildning minimal utbildning i hur man hanterar dementa.
På frågan om demensenheten ibland lämnas tom har jag fått ett rungande nej, förutom ett svar som förvånansvärt nog svarar ja.
Från och med 2014 är det emellertid lag på att demensenheten måste vara bevakad även nattetid, vilket dock ställer så höga krav på personaltäthet, att man undrar hurutförarna i fortsättningen skall klara av det.
Som tidigare sagts krävs det en särskild utbildning för att rätt kunna sköta dementa. Här finns en hel del för kommunen att göra. Att skicka personal på Silviasysterutbildning kostar en del, men kommunen får inte dra sig för den kostnaden. Många undersköterskor finns på enheterna och de har varierande grad av demensutbildning. Många har genomgått en så kallad tredagarskurs i kommunens regi. Många behöver fortbildning, vilket också framgår av enkäten.
En sak bekymrar mig som representant för en frivilligorganisation. Det är frapperande hur lite dessa organisationer utnyttjas. Den enda organisation som ofta nämns är Röda Korset. Enstaka omnämnanden får också Centrum för ideellt arbete och Svenska Kyrkan. Chefen för Myrbergska skriver så här: ”Vi önskar ännu mer samarbete med frivilliga organisationer, då vi ser en stor personlig vinst för våra boenden, då de får träffa några ”utifrån”. Vi upplever det svårt att få tag i frivilliga, typ väntjänst”.
När det gäller frivilligorganisationerna har alltså kommunen en uppgift att ta tag i.
I Uppsala finns en demensförening och ett anhörigcentrum. Kommunen stöttar sedan ett särskilt projekt – ”Minneslotsen”, som två gånger i veckan har sin mottagning på vår Träffpunkt på Storgatan 11. De gör alla ett förnämligt arbete och jag kan bara hoppas att kommunens ekonomi tillåter att de får fortsatt stöttning.
Roland Edwardsson
vice ordf i UPS
UNT 8/7 2013