Vuxna kvinnor som aldrig har pratat om det hemska de utsattes för som barn, och tjejer som delar vardag med förövaren. Både kvinno- och tjejjourer möter varje år kvinnor och tjejer som utsatts för incest eller andra sexuella övergrepp, och ser vilka konsekvenser det får. I år sätter Uppsala Tjejjour, tillsammans med vår riksorganisation, Roks, särskilt fokus på deras situation.
På den internationella kvinnodagen den 8 mars firar vi alla outtröttliga kvinnor som kämpat för kvinnors rättigheter och för frihet från våld och förtryck. Men mycket finns kvar att göra. Mäns våld mot kvinnor, tjejer och barn är fortfarande ett samhällsproblem med stora och allvarliga konsekvenser. I år sätter Roks, Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige extra fokus på en del av dessa konsekvenser – av incest och andra sexuella övergrepp.
Det handlar om konsekvenserna av sexuellt våld, som våldtäkt, ofredande, tafsande, eller oönskade sexuella anspelningar eller kränkningar. Incest är det när förövaren är en förälder, ett syskon eller en annan nära släkting, medan andra sexuella övergrepp begås av förövare utanför familjen, som lärare, tränare eller vänner.
Mörkertalet tros vara mycket stort när det gäller den här typen av brott, vi vet egentligen inte hur många som utsätts. Men Roks medlemsjourer har i över 30 års tid mött kvinnor, tjejer och barn som utsatts för incest och andra sexuella övergrepp av personer de borde ha kunnat lita på och varit trygga hos. I de allra flesta fallen är förövaren en man.
Hur många utsatta tjejer och kvinnor som Roks kvinno- och tjejjourer möter, vad de utsatts för, och vilka konsekvenser övergreppen får, ska vi kartlägga noggrannare under 2013. Men vi vet redan en hel del. I det kommande numret av Roks tidning Kvinnotryck uppger åtta av nio svarande tjejjourer, och 20 av 36 svarande kvinnojourer, att de möter stödsökande som har utsatts för incest.
Vår jours erfarenhet är att allt fler tjejer som kontaktar oss har utsatts för incest eller sexuella övergrepp. Många upplever att det inte finns någon annan de kan prata med om detta - vuxenvärlden blundar, tittar bort eller finns helt enkelt inte tillgängliga för tjejerna som skulle behöva dem. I andra fall drar sig tjejerna för att prata med till exempel lärare eller skolsköterskan i rädsla för att dessa ska koppla in socialtjänsten. Att kunna prata med någon som har tystnadsplikt och inte vidtar några åtgärder mot tjejens vilja betyder mycket för dem som vi på Uppsala Tjejjour möter.
Vi vet också en del om hur svårt det är att bli trodd, om den brist på stöd och hjälp som finns i samhället för de här tjejerna och kvinnorna. Om vilka konsekvenser det får när ingen ser, fångar upp eller förmår hjälpa dem som utsätts. Att stänga av sina känslor, att skada sig själv, till exempel genom att skära sig eller genom destruktivt sex – eller helt undvika nära relationer, är några exempel på hur tjejer och kvinnor reagerar på att utsättas för incest eller andra sexuella övergrepp. Den offentliga vården har inte mycket av specifik och tillgänglig verksamhet för dem.
Under 2013 kommer vi att återkomma med tankar och förslag på hur samhället bättre kan finnas där för de här kvinnorna och tjejerna. Samtidigt fortsätter vi vårt arbete, och rustar oss för att bli ännu bättre på att ge stöd och support till de tjejer och kvinnor som söker sig till oss. Och till dig som läser det här och känner igen dig vill vi säga: du är inte ensam.
Annie Forsgren
ordförande för Uppsala Tjejjour
Angela Beausang
ordförande för Roks, Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige
UNT 7/3