Vi har fått en nödvändig debatt i UNT om tjänsterna i välfärdssektorn. Den 1 februari skriver Stefan Hanna (C) och Hans Dahlgren (C) att de äldre ska bestämma sin omvårdnad själva. Det låter bra, men presenterar Hanna och Dahlgren en sådan lösning?
Genom 1956 års socialtjänstlag blev det samhällets uppgift att ge hjälp vid fattigdom, ålderdom och sjukdom. Välfärdstjänsterna skulle finansieras av alla efter förmåga, fördelas efter behov och utföras av kommunen. Tidigare hade familjens obetalda kvinnor ansvaret.
I början av 90-talet började välfärdssektorn att föras ut på marknaden. Först genom entreprenad, och 2008 kom lagen om kundval (LOV). Skälet var den ideologiska synen att marknaden är effektivare än demokratin. I oktober 2013 hade 181 av landets 290 kommuner infört eller beslutat om att införa val inom hemtjänsten.
Utredningen Framtidens valfrihetssystem (SOU 2014:2) föreslår nu att alla kommuner ska ge brukarna av hemtjänst möjlighet att välja det företag de vill ha vård av. Valet kommer i många fall att stå mellan kommunen eller Carema Care, Attendo Care, Aleris eller Förenade Care. Den personal som kommer hem till vårdtagaren kan vara samma som tidigare, eftersom det vinnande företaget behöver det förlorande företagets personal.
Som tillägg till omsorgen i hemmet kan brukaren köpa ”annan lättåtkomlig service” till exempel fönsterputs och gräsklippning – men bara av de privata alternativen. Kommunen får inte konkurrera om sådant.
Kommunen kan inte heller välja bort vissa som behöver hemtjänst. Den regeln kan kringgås av privata företag genom att helt enkelt inte erbjuda tjänster i vissa områden.
I en studie av Socialstyrelsen 2012 framgår att de flesta brukare hellre vill välja den person som kommer hem till dem och inte vilket företag som utför tjänsten.
Av en studie i Linköping 2012 framgår också att brukarna hellre väljer det man vill ha hjälp med än att välja företag. Och det håller Hanna och Dahlgren med om. Dessutom vill många sjuka äldre allra helst att det finns en väl fungerande vårdkedja mellan hemmet, vårdcentralen och sjukhuset. För att få en sammanhållen vårdkedja blir det privata vårdföretaget ytterligare en länk att hålla reda på.
Utredningen Framtidens valfrihetssystem har särskilt fokuserat på vilken effekt LOV haft för brukarna. Utredningens egen undersökning visar bland annat att 85 procent av de tillfrågade brukarna är mycket nöjda eller nöjda med den vård de fick.
Utredningen fann ingen statistiskt säker skillnad i nöjdhet mellan privat eller kommunal utförare. Socialstyrelsen fann 2012 inte heller någon skillnad i andelen nöjda brukare i kommuner med LOV och kommuner utan LOV.
Utredningen använde även data från Statskontorets nöjd-kund-index (NKI) och fann att brukarna var något nöjdare i kommuner som inte tillämpar LOV.
När det gäller kvalitet eller effektivitet fann utredningen inte heller någon skillnad mellan kommuner med och utan LOV. Utredningen konstaterar dock att kostnaderna var lägre i kommuner med LOV. Det är en mycket intressant iakttagelse. Kostnaderna i hemtjänsten kan sänkas genom att:
– de anställda jobbar fortare och tar sig snabbare mellan brukarna,
– anställa personal på deltid och visstid och ringa in vid behov (timanställning),
– ta bort all tid som inte är direkt värdeskapande, till exempel personalmöten, handledning,
– få personalen att arbeta gratis med gamla sjuka människor som de bara inte kan lämna,
– utnyttja arbetsmarknadsprogram.
Uppsalaforskaren Annette Törnquist har undersökt följderna av kundval (LOV) i hemtjänsten. Hon konstaterar att en verksamhet som är konkurrensutsatt genom LOV bygger in strukturella risker för dålig anställningstrygghet och dålig arbetsmiljö. Företagen använder flexibilitet i personaltimmar för att klara vinstkravet. Personalen riskerar att långa stunder känna sig otillräckliga och att de gör ett dåligt arbete.
Samtidigt som hemtjänstarbete i allt högre utsträckning planeras, dokumenteras och kontrolleras, så blir arbetets gränser otydligare. Personalen ska göra det där ”lilla extra”, så att företaget får ett gott rykte.
Hemtjänst är ett mycket betydelsefullt arbete med ett stort ansvar, och där man måste förstå vilket behov en människa har som inte alltid kan uttrycka sig. I dag väljer få ungdomar att arbeta i hemtjänsten. I städerna har privatiseringen medfört sämre arbetsvillkor. I stället behövs bättre arbetsvillkor. Det ökar både kvaliteten i hemtjänsten, samtidigt som det blir lättare att rekrytera ny personal.
Val av vilket företag som sköter hemtjänsten löser inte de verkliga problemen. De flesta brukare vill hellre välja den person som kommer hem till dem, välja den vård de behöver och få en väl fungerande vårdkedja mellan hemmet, vårdcentralen och sjukhuset. Ett betydligt attraktivare alternativ än privatisering är att kommunens politiker tar sitt ansvar och i stället utvecklar den kommunala hemtjänsten, tillsammans med brukarna, deras anhöriga och personalen.
Ett alternativ till en privat marknad för hemtjänst är att utveckla den sociala demokratin.