I dag startar Kristdemokraternas riksting i Umeå, då vi ska debattera och besluta i en lång rad frågor som är viktiga för partiet och våra väljare. För ett parti som har 5,6 procent av rösterna är det angeläget att vara tydlig i sin profilering. Vår värdegrund är fast förankrad i det kristdemokratiska tankegodset om alla människors lika värde, solidaritet, förvaltarskap, betydelsen av små nära gemenskaper – såsom familj, föreningar, företag och så vidare. Vår betoning på etik och personligt ansvarstagande lägger en hållbar grund för mer frihet och att flytta beslutsmakt närmare den som påverkas av beslutet.
Ett av de områden där väljarna visar störst förtroende för Kristdemokraterna är, inte oväntat, inom familjepolitiken. I dag har vi också stora möjligheter att påverka utformningen av familjepolitiken och andra viktiga sociala områden – såsom sjukvården, äldreomsorgen, barnpolitiken, inte minst genom vår partiledare Göran Hägglund som är Sveriges socialminister.
Men personligen tror jag att vi också måste flytta fram positionerna inom just dessa områden.
Låt mig då också säga att jag välkomnar den inriktning som partistyrelsen stakar ut för partiet, när de föreslår att barns och ungas uppväxtvillkor ska vara vårt fokusområde. Däremot tror jag att kravet på tydlighet och relevans bäst uppfylls om vi exempelvis inte släpper vårdnadsbidraget innan vi har presenterat vad som ska ersätta det.
Därför har jag också till partiets riksting i helgen lämnat in en motion med förslag om en utökad barnomsorgspeng som ett sätt att förbättra – och ersätta – vårdnadsbidragsreformen.
Vårdnadsbidraget i sin nuvarande tappning har kritiserats för att ge för låg ekonomisk ersättning. Dessutom är det i skrivande stund inte alla föräldrar som ens har valmöjligheten, när bara cirka en tredjedel av kommunerna genomfört reformen.
Eftersom kvinnor ofta sköter barnomsorgen har vårdnadsbidraget också ansetts problematiskt, dels med tanke på jämställdheten, dels med tanke på den långsiktiga ekonomiska tryggheten. Därför tar vi i vårt nya förslag också stor hänsyn till detta.
Det finns redan i dag något som heter barnomsorgspeng. Förslaget är att stryka kravet på att ta emot också barn från en annan familj, för att kunna få ersättning för omsorgen om egna barn. Detta skulle ersätta dagens lägre vårdnadsbidrag, och föräldrar i alla landets kommuner skulle få del av det.
Barnomsorgspengen är inte en på förhand bestämd summa, utan skiljer sig åt mellan kommunerna. Om en kommun har en barnomsorgspeng på 100 000 kronor per år, ger vårt förslag föräldrarna omkring 6 500 kronor i månaden efter att arbetsgivaravgift dragits av.
I god tid innan perioden med föräldraförsäkring är avslutad, får alla föräldrar göra ett aktivt val om de vill använda förskola, annan pedagogisk omsorg eller om vill de använda barnomsorgspengen till att sköta barnomsorgen själva. Och i motsats till vad många tror är detta ett steg framåt för jämställdheten.
Både från vänster och höger klagas det över att 91 procent av de som är hemma med vårdnadsbidraget är kvinnor. Därför höjs det med jämna mellanrum krav på att vårdnadsbidraget ska skrotas – så att barnen i stället ska skickas till förskolan där 97 procent är kvinnor.
De politiska makthavarna har alltså lyckats sämre med jämställdheten än Sveriges familjer. Ändå tror de att de har rätt att ställa krav! Vi vill tvärtom ge familjerna mer frihet att välja.
Genom att med eftertryck uppvärdera de sysslor som kvinnor ofta har tagit hand om i hemmet, sänder dessutom vårt förslag en signal om att samma sysslor måste uppvärderas – i fråga om lön och status – även utanför hemmet. Endast så kan vi locka även män till dessa yrken.
En utbyggd barnomsorgspeng leder till en mer jämställd, frihetlig och framåtsyftande familjepolitik. När jag presenterade detta förslag på vårt Första maj-firande i Uppsala hade vi en handfull andra företrädare inom Kristdemokraterna bakom oss. I dag har 13 av partiets 26 distriktsordförande anslutit sig till förslaget, och partistyrelsen kan därmed bli överkörd vid helgens riksting.
Därför har jag goda förhoppningar om att detta nu ska bli partiets officiella politik.
Mikael Oscarsson
Riksdagsledamot (KD), distriktsordförande
UNT 30/6 2011