Antalet individer i Sverige som köper och säljer sexuella tjänster ligger konstant. Det framgår av Länsstyrelsens kartläggning som citeras i SvD:s pågående artikelserie om sexhandeln i Sverige. Där framgår också att prostitutionen i Sverige blir allt mer organiserad. Om Sverige ska vara en trovärdig och stark röst i världen för jämställdhet och mänskliga rättigheter kan vi inte luta oss tillbaka när utvecklingen på hemmaplan stagnerar och i vissa delar försämras. Vi vill därför se en svensk nollvision för prostitution och människohandel för sexuella ändamål.
Nyligen aviserade regeringen att man tillsätter en ambassadör för arbetet mot människohandel (DN debatt 4/5). Det må vara en viktig politisk signal till världssamfundet att Sverige trappar upp sina insatser mot människohandel, mot exploatering av kvinnor och barn och av fattiga och desperata människor runt om i världen. Enligt jämställdhetsministern och utrikesministern ska ambassadören förstärka Sveriges internationella profil och menar att Sverige som nation kan stå som gott exempel med den svenska sexköpslagen.
Men enligt Länsstyrelsen har omkring 7,5 procent av svenska män mellan 18 och 65 år köpt sexuella tjänster någon gång i sitt liv, och siffran ligger oroväckande nog konstant. Enligt polisen är nio av tio prostituerade kvinnor utsatta för organiserad brottslighet och enligt SvD är det ett växande problem att utländska kvinnor tas in i Sverige och flyttas runt mellan städer. Därtill är antalet ensamkommande barn som försvinner i Sverige högre någonsin. Det finns all anledning att vara bekymrad.
Vi vill att regeringen trappar upp arbetet mot prostitution och människohandel för sexuella ändamål på hemmaplan. Det är oacceptabelt att utvecklingen har avstannat, och rimmar illa med ambitionen att sätta Sverige på kartan som föregångsland. Regeringen har aviserat att man avser presentera en nationell handlingsplan för att barn inte ska exploateras i sexuella syften. Det är ett steg i rätt riktning, eftersom den gamla handlingsplanen mot prostitution och människohandel för sexuella ändamål har mer än åtta år på nacken. Men liksom Sverige har en nollvision gällande trafiksäkerhet och dödsolyckor i arbetslivet vill vi att handlingsplanen syftar till en nationell nollvision mot prostitution och människohandel för sexuella ändamål.
Under våren har det framgått att ett svenskt taxibolag medverkar till att kvinnor utnyttjas i sexhandeln. I våra kontakter med dem framgår det att de inte klarar att få bukt med problemet på egen hand, de avser därför att inleda samarbeten med organisationer och kvinnoförbund som har större kunskap i frågan. Vi menar att den svenska prostitutionen inte kan stävjas av kvinnoförbund. Prostitution är inte ett kvinnoproblem utan ett samhällsproblem som regering, riksdag, myndigheter, företag och ideella organisationer måste samverka kring än mer aktivt. Vi befarar att mörkertalet är stort, och skulle också vilja att besöksnäringen såsom taxiföretag och hotell tar ett större ansvar för att aktivt arbeta med att motverka sexhandel genom uppförandekoder, utbildning av anställda och systematisk granskning av sin egen verksamhet.
Liksom taxibolag och besöksnäringen måste göra sin hemläxa måste regeringen göra sin. Även om Sverige har en sexköpslag som kan fungera som ett föredöme för andra länder kan vi inte luta oss tillbaka. Den senaste tidens granskning av sexhandeln i Sverige visar med skriande tydlighet att regeringen har en hel del arbete att ta tag i, inte bara i internationella forum utan även nationellt.
Sofia Jarl
Förbundsordförande Centerkvinnorna
Rickard Nordin
Riksdagsledamot (C)
Annika Qarlsson
Riksdagsledamot (C)