Det händer mycket inom grundskolan och förskolan. Under de drygt sex åren som alliansen har styrt kommunen har andelen elever med godkända betyg i nian ökat mycket kraftigt. Vi har prioriterat en satsning på de yngsta eleverna men ännu inte sett effekten eftersom vi inte har jämförbara betyg. Resultaten som finns är dock lovande.
Erkänd forskning och studier av svenska skolor har visat nödvändigheten av förändringarna som vi genomför. Under de senaste åren har oppositionens mål för skolan också närmat sig alliansens. Men så har det inte alltid varit.
För bara några år sedan när alliansen tog över styrningen kritiserades vi hårt och länge för vår fokusering på kunskaper och trygghet i skolan. I dag erkänner nästan alla vikten av denna prioritering och att en skola måste ha höga förväntningar på sina elever och medarbetare om eleverna skall lyckas. Alliansen valde rätt väg.
Antalet nya barn i förskolan har sedan 2007 varit dubbelt så stort varje år jämfört med alla åren före. Behovet av nya förskolor har varit större än någon kunde förutse. Antalet förskoleplatser har ökat med nära 40 procent. Cirka 150 nya förskoleavdelningar har startats. Förskolorna håller god kvalitet och får höga betyg av föräldrarna
Trots stora likheter i målen för den pedagogiska verksamheten skiljer sig alliansens budget från oppositionens. De rödgröna föreslår kommunbidragsökningar som ger skolor och förskolor cirka femton till trettio miljoner kronor mer än alliansen. Det utgör mellan fyra och åtta promille av de drygt fyra miljarder kronorna som beslutats. Hur kommer det sig att oppositionen alltid har mer pengar att fördela?
Ökningar av kommunbidragen till verksamheter kräver motsvarande neddragningar någon annanstans eller mer intäkter till kommunen. Nya intäkter får man med skattehöjningar, avgiftshöjningar och utdelning från de kommunala bolagen. Endast Vänsterpartiet föreslår en skattehöjning. Alla de rödgröna föreslår höjningar av avgifter, främst för parkering och byggande, och höjda uttag ur bolagen. Men alla dessa tillskott räcker ändå inte till alla föreslagna budgetsatsningar.
En lösning är luddiga effektiviseringsposter. Nämnder får alltså mindre pengar som skall räcka till mer. Alla de rödgröna räknar med besparingar genom att avskaffa valfrihet – trots att vi vet att fler aktörer ger både lägre kostnader och högre kvalitet.
Oppositionen föreslår också avskaffande av vårdnadsbidraget. Men det ger inte de besparingar som partierna väntar sig. Om fler än vart tredje barn som har vårdnadsbidrag vill börja i förskolan kostar det mera än i dag.
Från och med 2014 väntas ökningen av antalet nya barn i förskolan återgå till en den lägre nivå som gällde före 2007. Nybyggnationen av förskolor fortsätter ändå, dels i fall prognosen slår fel och dels därför att nybyggnation behövs för att minska barngrupperna. Men det är en kostsam förbättring som måste göras i takt med kommunens ekonomiska tillväxt.
Om varje avdelning skall minska med ett barn krävs över 600 nya platser plus alla platser som behövs för ökningen av antalet barn. Nya kostnader på över 100 miljoner kronor per år tillkommer, en ökning av förskolans budget med nästan tio procent.
Oppositionspartierna behöver inte redovisa huruvida deras budgetar är realistiska eftersom de inte genomförs. En analys gör det dock omöjligt att tro att något av de rödgröna partierna skulle kunna förverkliga sina mål utan rejäla skattehöjningar. Socialdemokraternas budgettillskott 2014 till förskolan till exempel blir i praktiken maximalt två miljoner kronor mer än alliansens, kanske till och med mindre.
Alliansen har kommit långt men vi har fortfarande mycket kvar att göra. Tack vare en välskött ekonomi finns utrymme för ekonomiska förbättringar. Men vi kan bara besluta sådant som vi vet det finns riktiga pengar till. På så vis bygger vi en långsiktig tillväxt.
Cecilia Forss
Kommunalråd (M)
UNT 26/8 2013