Japan går från minus 25 procent utsläppsminskning till 3 procents ökning. Även Australien, som på senare tid har drabbats av enorma bränder och torka har avskaffat sin koldioxidskatt och sänkt sitt mål från minus 25 procent till bara 5.
Läget är oerhört allvarligt. FN: klimatpanel (IPCC) med väldens samlade klimatforskare har med all önskvärd tydlighet slagit fast att det är människan som orsakar klimatförändringen. Vi ser tecken på kraftigare stormar och oväder och enligt IPCC behövs det en dramatisk minskning av de globala utsläppen för att begränsa utsläppen till under två grader. Och märk väl att det ändå bara handlar om 66 procentig sannolikhet att lyckas.
En tydlig bild av detta resonemang är att vi har cirka 33 år kvar, utifrån dagens utsläppsnivå, innan vi har använt allt fossilt kol vi kan. Problemet är att utsläppen också ökar med cirka 3 procent per år så stoppsträckan blir kortare för varje år.
Därför är det så oerhört viktigt att världens utsläpp faktiskt börjar minska snart för att vi skall ha någon rimlig chans att klara denna klimatomställning. Trots detta naturvetenskapliga faktum leker politikerna tysta leken och vägrar ta ansvar. Nu måste näringslivet och allmänheten mobilisera för att öka opinionen i fråga. Vi kan inte stillasittande se vår jord förödas och många människoliv offras.
Risken är nämligen överhängande att det inte går att få till ett bindande kliamatatal 2015 i Paris. Detta nya avtal är fortfarande ett vitt blad och skall skrivas under av alla länder inklusive USA och Kina. Förhandlingarna om innehållet har i praktiken inte börjat utan man förhandlar fortfarande om tidsplaner och formalia för att kunna få en reell förhandling till stånd. EU som är garanten för att hålla uppe tempot i förhandlingen är själva djupt splittrade vilket värdlandet Polen inte missar chansen att påpeka.
Det paradoxala är att det går lätt och fort för EU att minska sina egna utsläpp.
Målet är att minska utsläppen med 20 procent 2020 och man har redan minskat med 18 procent! Att bara minska utsläppen med 2 procent på drygt sex år är en rent ut sagt pinsam ambitionsnivå.
Man kan se priset på utsläppsrätterna i EU, som ett kvitto på hur billigt det är att sänka utsläppstaket i den Europeiska utsläppshandeln. Det kostar bara 4 öre per kg koldioxidutsläpp vilken kan jämföras med de 1 krona och 8 öre som hushållen i Sverige betalar. Men taket måste sänkas så att utsläppshandeln fortsätter att sätta press på utvecklingen. Ett sådant beslut skulle vara den tändvätska som klimatförhandlingarna så väl behöver. Storbritannien vill skrota 30 procent av utsläppsrätterna i EU, vilket i sig skulle minska EU:s utsläpp med ytterligare 15 procent bara i ett enda slag.
Det skulle också sätta stopp för den ”time out” som just nu råder i energiomställningen i EU. Med så låga utsläppspriser i kombination av kolöverskott från USA, som just nu går över till skiffergas som sannolikt är än värre, så det svårt att få de ekonomiska kalkylerna att gå ihop för både omfattande energieffektivisering och förnybar energi. Den makabra konsekvensen är att gaskraften ställs åt sidan i EU för att i stället köra med kolkraft som är dubbelt så dåligt ur klimatsynpunkt.
Även Sverige visar att det går lättare och snabbare att minska utsläppen av växthusgaser än vad många hade vågat tro. I dag har vi minskat med 20 procent jämfört med 1990 och det blygsamma målet för Sverige är minus 27 procent till 2020. Vi kommer att jogga i mål och det finns glädjande nog stor potential att dramatiskt höja det svenska klimatmålet.
För det är nog den enda medicin som hjälper just nu. Att gå före och visa att god välfärd och låga utsläpp av växthusgaser går att förena. För sannolikt är det precis tvärtom.
För att skapa jobb och öka konkurrenskraften i en globaliserad värld kan vi inte sänka lönerna eller öka miljöförstöringen, så lösningen är att vi måste vara så mycket mer resurseffektiva och bara utnyttja inhemsk förnybar energi. Till och med Obama har uttryckt detta samband och sagt att ”Att lösa klimatfrågan är ekonomins största möjlighet”. Denna insikt har börjat bli synlig i USA där t ex Kalifornien återigen är ett föredöme även för EU. Hoppet står till att fler länder inser det smarta i att sy ihop stimulanspaket för ökad sysselsättning med en energi och trafikomställning. Med fler goda exempel om att detta är möjligt kan det i stället bli en kapplöpning ut ur fossilsamhället och snabbt ändra världens utsläppskurvor. Det är mitt hopp. Men USA:s chefsförhandlare under klimatförhandlare tycks inte på något sätt återspegla denna insikt – där råder en annan logik. Den som sist lämnar fossilsamhället tros vara vinnare- tänk så grundlurad han är!
Klimatmötet i Warszawa måste slå fast:
1. att det ska finnas en förhandlingstext i september där alla länder har skickat in sina löften om utsläppsminskningar till 2020. Då är det möjligt att ha reella förhandlingar om innehållet i Lima 2014 för att ha någon chans att gå i mål med ett bindande avtal 2015.
2. att det finns en handlingsplan för att börja minska utsläppen mellan 2015 till 2020 eftersom det avtalet som man förhoppningsvis skriver på i Paris inte börjar gälla förrän efter 2020 och då är det i praktiken för sent.
3. att mycket mer pengars nu satsas i den globala gröna fonden. Det är sannolikt den viktigaste nyckeln för att låsa upp förhandlingsförlamningen. Fattiga länder måste få en genväg till utveckling och i linje med att förorenaren skall betala så är det självklart att vi måste betala i efterhand. Utan att ta det från biståndet.
Svante Axelsson
Generalsekreterare Svenska Naturskydsföreningen