I Sverige i dag finns det barn som har det svårt. Yuri Silva (UNT Debatt 23/1) får det att låta som att alliansen inte bryr sig. Det är oerhört trist att han därmed lägger debatten på pajkastningsnivå när den i stället borde handla om vad som kan göras för att lösa problemet. Att inget barn ska leva i utanförskap är nämligen ett mål som förenar oss alla.
För oss Moderater är det viktigt att inte bara konstatera att det finns ett problem utan även hitta orsakerna bakom så att rätt åtgärder kan vidtas. Den främsta förklaringen till att barn har låg ekonomisk standard är att deras föräldrar saknar arbete. För att hjälpa dessa barn måste vi hjälpa deras föräldrar att hitta egen försörjning. Barnen i dessa familjer får många gånger avstå från sådant som andra barn tar för givet, så som nya kläder, semesterresor och mobiltelefon.
Att minska arbetslösheten och hjälpa dessa föräldrar att få ett jobb är därför oerhört viktigt i kampen mot barnfamiljers utanförskap.
En annan grupp som vi vet har det svårt är de föräldrar som är ensamstående. För dessa föräldrar är en oförutsedd avgift för tillexempel en skolresa eller en ny jacka något som kan få ekonomin att helt enkelt inte gå ihop. Att stärka dessa personers ekonomiska situation genom att få in fler i arbete är därför oerhört viktigt.
I sin artikel att nämner Yuri Silva inte de viktiga insatser som gjorts under de senaste åren för att minska utanförskapet och ge fler chansen till egen försörjning. Inte heller nämner han de åtgärder som riktat sig just mot ensamstående och barnfamiljer.
Insatser och åtgärder som därmed motverkar just det samhällsproblem som han säger sig vilja göra något åt. Inlägget blir därmed bara ytterligare ett exempel på hur debatten om barnfattigdomen under det senaste året varit fokuserad på begreppstolkning snarare än problemlösning. Det är bara att beklaga.
Yuri Silva frågar sig om vi blivit lyckligare av ett jobbskatteavdrag. Och svaret på den frågan är att jobbskatteavdraget inte handlar om lycka utan att det givit alla som arbetar heltid minst 1000 kronor mer i plånboken. Att hävda att en tusenlapp mer varje månad inte kan vara avgörande för en ensamstående mamma som kämpar för att få ekonomin att gå ihop är på gränsen till stötande.
Att det skapas jobb som kräver liten eller ingen utbildning är viktigt för att alla ska få chansen att arbeta. Halverad arbetsgivaravgift för att anställa unga är ett exempel som sänker tröskeln in på arbetsmarknaden. Miljöpartiets medverkan till att regeringen kunde halvera restaurangmomsen är ett annat exempel. Man kan konstatera att när MP samarbetar skapar de fler jobb än när de pekar finger.
Genom en fortsatt tydlig arbetslinje får fler föräldrar en egen försörjning. Arbetslinjen kombinerad med fortsatt stöd i form av bostadsbidrag och höjt flerbarnstillägg är bästa sättet att hjälpa dem som har det allra svårast och se till att alla Sveriges barn får växa upp under goda förhållanden!
Per Bill
riksdagsledamot (M) Uppsala län
Rikard Sparby
distritksordförande MUF Uppsala län
UNT 25/1 2013