Internationella brottmålsdomstolen, ICC, inrättades 2002 i syfte att ställa förbrytare till svars för brott före, under och efter väpnade konflikter. Domstolen, som hanterar grova förbrytelser som folkmord, brott mot mänskligheten och krigsbrott, har genom åren dömt både presidenter och krigsherrar.
Ansvarsutkrävande är en viktig del i internationellt och nationellt fredsbyggande. Om personer som begått övergrepp inte ställs till svars är det mycket svårt att foga samman sprickor i samhället efter konflikter och utbredda övergrepp. ICC är ett unikt instrument i arbetet för att undvika att länder och regioner återfaller i konflikt.
Flera stora och inflytelserika länder, bland dem USA, Ryssland och Kina, saknas bland de 123 stater som valt att ansluta sig till ICC. Andra länder som står utanför är Syrien, Irak och Saudiarabien. Det är ett problem i ljuset av konflikten i regionen eftersom domstolen är beroende av samarbete med staterna för att rättsprocesser ska kunna drivas.
På senare tid har ICC drabbats av en rad avhopp och hot om avhopp. Först beslutade Burundi att landet skulle lämna domstolen. Strax därpå följde Sydafrika efter. Nu har även Gambia meddelat att man kommer lämna domstolen. Besluten försvagar den internationella rättsskipningen och begränsar ICC:s möjligheter att ställa misstänkta inför rätta.
Burundi har motiverat sitt beslut att lämna domstolen med att ICC har inlett en förundersökning om misstänkta människobrott i samband med protesterna mot president Nkurunzizas ovilja att lämna ifrån sig makten. Liknande tongångar hörs från Gambia som hävdar att ICC är alltför inriktat på att ställa afrikaner inför rätta. President Yahya Jammeh kallar ICC för en ”International Caucasian Court” som förföljer afrikaner.
Det är riktigt att nio av de tio pågående utredningarna är riktade mot afrikaner. Sex av dessa utredningar har dock påbörjats på begäran av länderna själva. ICC fungerar här som en sista utväg när nationella domstolar är ovilliga eller oförmögna att garantera en säker rättsprocess. Viktigast i de nio afrikanska fallen som utreds av ICC är dock att offren är afrikaner. För att dessa ska få rättvisa krävs att domstolen utreder övergrepp begångna av afrikaner. Chefsåklagaren vid ICC, Fatou Bensouda från Gambia, har med eftertryck tillbakavisat alla anklagelser om missgynnande av afrikanska stater. Det kan tilläggas att ICC just nu undersöker läget i ytterligare ett tiotal fall runt om i världen, bland annat i Sydamerika, Mellanöstern och Sydostasien.
Sydafrika har motiverat sitt avhoppsbeslut med att medlemskapet i domstolen står i konflikt med den diplomatiska immunitet landet ger företrädare för andra länder. Sydafrika fick tidigare kritik för att man inte arresterade Sudans president Omar Hassan al-Bashir, som anklagas för folkmord och krigsbrott, när han besökte landet. Att även statsöverhuvuden och högt uppsatta politiker kan ställas inför rätta är en av ICC:s viktigaste principer. En politisk position som har använts för att begå övergrepp ska inte kunna anföras som skäl för immunitet när ansvar ska utkrävas.
Ingen domstol är ofelbar och ICC måste kunna kritiseras, men att lämna domstolen löser inga problem. Risken finns att fler länder kan komma att följa Burundis, Gambias och Sydafrikas exempel. Kenya, vars president Uhuru Kenyatta tidigare efterlysts av domstolen, har föreslagit att hela Afrikanska unionen ska lämna ICC och fått stöd av flera andra länder. Om fler länder väljer att lämna ICC riskerar domstolen att hamna i en djup kris. I bästa fall kommer domstolens möjlighet att utreda övergrepp vara allvarligt stympad. I värsta fall kommer dess framtid vara hotad.
Till ljuspunkterna hör Botswana som har gått emot trenden och uttryckt sitt fortsatta stöd för domstolen. Fler länder måste visa att de fortfarande står upp för internationell rätt. Det inkluderar Sverige som inför den stundande säkerhetsrådsplatsen har sagt att konfliktförebyggande ska prioriteras. Att lagens långa arm i form av ICC kan fånga in förbrytare är en viktig åtgärd för att förebygga nya övergrepp.
Burundi, Gambia och Sydafrika bör ompröva sina beslut att lämna domstolen. Konsekvenserna om ytterligare länder följer deras exempel vore mycket allvarliga och riskerar att omintetgöra många års arbete för internationell rättvisa.
Aleksander Gabelic
Ordförande i Svenska FN-förbundet