Antalet barnmorskor som har lämnat in sina uppsägningsansökningar på kvinnokliniken på Akademiska sjukhuset i Uppsala är nu uppe i ett trettiotal. Det motsvarar över en tredjedel av den andel barnmorskor som arbetar med BB och förlossningsvård på kvinnokliniken.
Antalet år som dessa barnmorskor arbetat varierar mellan ett och över trettio, med en majoritet som arbetat någonstans mellan fyra till tio år i yrket. Det är också år av förvärvad kunskap och erfarenhet som kommit till genom ett oändligt antal stunder av möten med blivande föräldrar – innan, under och efter deras förlossning.
Förvärvad kunskap och erfarenhet är inget som ersätts bara sådär. Dessa barnmorskor är inte bara en schemarad att täcka, en utbytbar vitklädd person. Inte ens inom industrin är det längre aktuellt att tala om en löpande band-princip, eftersom mycket av det som produceras idag är så högspecialiserat, att varje del i en process är viktig och unik för sina specifika egenskaper.
Likaså kan en normal förlossning med en frisk födande kvinna, även i sitt mest naturliga förlopp, vara att betrakta som en högspecialiserad process. Därav bör också barnmorskor och vårdpersonal, som ägnat år åt att bygga upp ett kapital av yrkeserfarenhet och yrkeskunnande, även de betraktas som värdefulla nog att måna om att behålla.
Jag tillhör själv den kategori kvinnor i Uppsala som väntar barn till sommaren och som nu i allra högsta grad oroar mig minst lika mycket över om det kommer att finnas kompetent personal närvarande under min förlossning, som jag kan komma att oroa mig över precis över allt annat som kan inträffa under en graviditet och förlossning. Det trodde jag inte skulle vara möjligt i Sverige år 2014 och inte i Uppsala, med ett stort universitetssjukhus och specialistvård på cykelavstånd från där jag nu bor.
Ponera att detta trettiotal barnmorskor tillåts gå, och ponera att det blir svårt att nyanställa barnmorskor med motsvarande kompetens och erfarenhet. Jag tror att det är ett väldigt rimligt scenario. Var skulle detta trettiotal barnmorskor komma ifrån och varför skulle de vilja arbeta på en arbetsplats som uppenbart ligger långt efter i löner jämfört med kringliggande sjukhus? Vad händer då med vården och oss som förväntas komma till BB för förlossning i sommar – vi som ska föda våra barn på sjukhuset i staden där vi bor?
Om detta antal barnmorskor motsvarar över en tredjedel av dem som arbetar med BB och förlossning här i Uppsala, kan det anses rimligt att det innebär att man inte heller kan bedriva vård med full kapacitet, utan i det läget också måste stänga ner motsvarande del av verksamheten.
Sommaren tillhör den högst belastade årstiden inom denna del av vården. Antalet kvinnor som beräknas föda sina barn under denna tid brukar variera mellan 300-400 stycken till antalet, varje månad under sommaren. Skulle stängning av en tredjedel av vårdplatserna då innebära att så mycket som ett hundratal av Uppsalas gravida kvinnor i sommar kommer att vara tvungna att åka någons annanstans för att föda?
Min uppmaning till dig som läser detta är att höja din röst. Om inte barnmorskorna själva får gehör för sina krav och önskemål om höjda löner, samt en kompetensbevarande och sund arbetsplats, då är det dags att vi i allmänheten reagerar och kräver att politikerna tänker om. Gör det inte till en prestigesak att låta dessa barnmorskor gå – att skola in ny personal är kostsamt både i kronor och i förlust av kompetens. Jag kräver en trygg och säker förlossning sommaren 2014!
Anna-Karin Hannerfors, blivande tvåbarnsmor sommaren 2014