Dessa välkända fakta väcker bland annat grundläggande frågor om den demokratiska rättsstatens möjligheter att fungera enligt sina principer i olika samhällen, när stora ekonomiska och ideologiska intressen står på spel. Ärna ger oss ett svenskt exempel.
Det är starka krafter som står bakom flygplatsprojektet. Alliansmajoriteterna i kommun och landsting, det privata näringslivet och landshövdingen själv är alla positiva. De flaggar med luftiga kalkyler om "tillväxt": arbetstillfällen, turism och annat.
Motståndet kommer från miljörörelsen, stora grupper av oroliga medborgare och den samlade politiska oppositionen. Deras argument handlar om att värna miljön och i stället använda området kring Ärna för bostäder och andra långsiktigt hållbara investeringar.
I Sverige måste miljökonsekvenserna av projekt som civilflyg på Ärna prövas juridiskt och tekniskt enligt miljöbalken, in-nan det kan bli fråga om tillstånd. Det arbetet pågår nu för fullt i länsstyrelsens miljöprövningsdelegation, som har till uppgift att avgöra om den miljökonsekvensbeskrivning (MKB) som försvarsmakten har lämnat in gör det möjligt att godkänna ansökan enligt miljöbalkens regler. Delegationen finns vid länsstyrelsen och arbetar med handläggare där men förutsätts vara självständig. Den består av två personer: en ordförande som är jurist och utnämnd av regeringen och en miljösakkunnig.
Ansökan handlar om en flygplats för civil trafik från tidig morgon till sen kväll med omkring 23 000 "flygrörelser" per år, drygt fyra kilometer från Uppsala domkyrka, helt nära bostadsområdena Bärby hage och Tuna backar, liksom Gamla Uppsala och känsliga vattenskydds- och naturområden invid Fyrisån, samt med inflygningssträckor över tätbebyggelse i norr och väster.
Kan ett sådant projekt vara förenligt med miljöbalken? I första paragrafen, den så kallade portalparagrafen, läser vi följande:
Miljöbalken skall tillämpas så att
1. människors hälsa och miljön skyddas mot skador och olägenheter oavsett om dessa orsakas av föroreningar eller annan påverkan,
2. värdefulla natur- och kulturmiljöer skyddas och vårdas,
3. den biologiska mångfalden bevaras,
4. mark, vatten och fysisk miljö i övrigt används så att en från ekologisk, social, kulturell och samhällsekonomisk synpunkt långsiktigt god hushållning tryggas, och
5. återanvändning och återvinning liksom annan hushållning med material, råvaror och energi främjas så att ett kretslopp uppnås.
Svaret på frågan till miljöprövningsdelegationen borde vara uppenbart för var och en med saklig och oförvillad blick. Den föreslagna flygplatsen vid Ärna kan inte vara förenlig med miljöbalken.
Det är också vad långa rader av väldokumenterade remissyttranden till länsstyrelsen från medborgare, forskare, naturskyddare och oppositionspolitiker visar. Till och med kommunens eget miljökontor har sagt nej. Ändå lever projektet vidare och står nu inför en avgörande prövning där utgången allmänt uppfattas som oviss. Hur hänger detta ihop? Låt oss se helt kort på bakgrunden.
Ärnaprojektet har ingenting med omsorg om miljön att göra. Oseriösa utspel som det helt nyligen om svanenmärkning av flygplatsen döljer inte fakta. Projektet är en affärsidé som bygger på att det redan finns ett flygfält vid Ärna.
Försvarsmakten äger fältet men vill gärna bli av med kostnaderna, samtidigt som den vill behålla ett fotfäste där.
Därför har försvaret och Uppsala Airport AB gemensamma intressen. Försvaret söker tillstånd och företaget glider med på ett bananskal - eller till och med i en gräddfil, eftersom samarbetet med försvaret gör att miljödomstolen kopplas bort och regeringen blir sista instans om miljöprövningsdelegationens beslut överklagas.
Alliansmajoriteten i kommunen får guld (men knappast gröna skogar) i blicken och hakar entusiastiskt på. Här står vanliga medborgare och miljöintressen inför en verklig järntriangel av sammanflätade intressen. Trots att miljön har lagen på sin sida, är därför utgången inte given.
Ett stort demokratiskt trovärdighetsmoln tornar upp sig. Hur kan våra valda företrädare så lätt ge upp sina utfästelser om hållbar tillväxt och hänsyn till gemensam framtid på en hotad planet? De finns ju klart uttryckta till exempel i kommunens egna mål för koldioxidutsläpp. Hur kan kommunledningen till och med göra avkall på sitt ansvar för markplanering i ivern att få civilflyg på Ärna utpekat som "riksintresse"?
I höst ska FN:s världskonferens i Köpenhamn försöka enas om nya mål för att undvika globalt miljösammanbrott. Den respekterade brittiska tidskriften Nature ger en nykter sammanfattning av krisläget i sitt nr 458 från april i år. Det är omöjligt att blunda för vad som sägs där liksom i många andra sammanhang. EU:s förberedelser inför konferensen leds av Sverige som ordförandeland. Men de styrande politikerna i Uppsala duckar inför flygplatsfrågans principiella innebörd och lämnar ansvaret till länsstyrelsens miljöprövningsdelegation.
Enligt rättsstatens regler och principer ska prövningen av ett enskilt projekt mot lagen vara en juridisk och teknisk uppgift. Miljöbalken som sådan är demokratiskt stiftad och har en klart uttalad avsikt att värna om miljön. Om lagen, dess regler och dess avsikt håller inför trycket, kan vi alltså äntligen bli kvitt den absurda och otidsenliga idén om en citynära lågprisflygplats i Uppsala.
Lars Rudebeck
professor i statskunskap, verksam vid Uppsala centrum för hållbar utveckling, Uppsala universitet
UNT 12/9 2009
professor i statskunskap, verksam vid Uppsala centrum för hållbar utveckling, Uppsala universitet
UNT 12/9 2009