Ingen förnekar de problem som tågtrafiken har haft under många år. Men att leda en hetsjakt på dem som sliter med att lösa problemen för att kunna friskriva sig från eget ansvar är inte en politik som gagnar någon.
Detta är precis vad S gör när de gömmer undan den underfinansierade infrastrukturpolitik som de förde i regeringsställning genom att skuldbelägga privata järnvägsentreprenörer. S vill tillsammans med SD, MP och V återsocialisera den reform som genererat fler aktörer och effektiviserat drift och underhåll på järnvägen. En reform som S själva genomförde under Göran Perssons ledning.
I nuläget verkar S inte ha koll på var partiet står. Löfven har uttala sig negativt kring återregleringar, men uppenbarligen utan partiets stöd eftersom partiet tillsammans med SD, MP och V leder en hetsjakt på underhållsentreprenörerna.
Oppositionen har bestämt sig. Alla inslag av privatisering är dåliga, skadliga och framförallt omoraliska. Att konkurrensutsättningen av järnvägens drift och underhåll minskat underhållskostnaderna med minst 25 procent är tydligen inte viktigt i sammanhanget. Att Trafikverkets generaldirektör vid ett flertal tillfällen uttalat sig högst negativt om återregleringen verkar oppositionen heller inte lägga någon vikt vid.
Fast som sagt, de har ju bestämt sig. Vad gör goda argument, utredningar och fakta för skillnad när hetsjakten på entreprenörerna tagit över behovet för logik i politiken? Att det blir 25 procent mer till drift och underhåll för varje satsad krona är alltså obetydligt för de fyra oppositionspartierna.
Det finns i dagsläget inte några hållbara argument för att återsocialisera drift och underhåll. Att luta sig tillbaka och konstatera att allt var bättre förr leder bara bakåt när fakta bevisar motsatsen. Att leka motvals käring är heller ingen framgångsrik strategi. Kostnaden för att lägga ansvaret på Trafikverket uppgår till hundratals miljoner kronor. Kronor som är bättre spenderade på att se till så att järnvägen faktiskt underhålls, byggs ut och möjliggör pendling såväl som långväga tågtrafik.
I stället för att ta ett steg tillbaka i utvecklingen och återinföra ett system som inte ens de inblandade är intresserade av, vill vi fortsätta effektivitetsarbetet. Lösningen till Sveriges problem med tågtrafiken stavas mer pengar och mer järnväg för pengarna. Det skapas genom fler aktörer eftersom det visat sig leda till ökad effektivitet och minskade kostnader.
Detta är alliansens lösning och mot det står oppositionen med sin ovilja att ta till sig den nya tidens utmaningar. De väljer istället att inte ta Trafikverkets åsikter på allvar, ett misstag som kan visa sig ödesdigert för svensk järnväg såväl som för svensk arbetsmarknad.
En återsocialisering riskerar inte bara att kosta skjortan, den skulle även slå hårt mot tusentals svenska jobb. Konkurrensutsättningen har skapat möjligheter för företag att starta upp och att expandera. Att återreglera vore att straffa dessa företag och inte minst de som tjänar sitt uppehälle genom arbetet med svensk järnväg. Är detta en konsekvens som oppositionen struntar i? Är samhällskostnaden och kostnaden för fortsatta brister i järnvägstrafiken ett pris som S, SD, MP och V vill låta medborgarna betala?
Jan- Evert Rådhström
riksdagsledamot (M), vice ordförande trafikutskottet
Gunnar Hedberg
riksdagsledamot (M), suppleant i trafikutskottet'
UNT 31/5 2012