Julavslutningar i kyrkan är något som har varit en del av många svenska skolor så långt tillbaka man kan minnas. Det är en tradition som är väl värd att bevara och som uppskattas av såväl lärare som elever och föräldrar. Det är därför glädjande att regeringen nu går på Kristdemokraternas förslag och föreslår en lagändring så att rektorer slipper oroa sig för att bryta mot lagen, och i lugn och ro kan fortsätta detta fina och uppskattade sätt av avsluta höstterminen på.
Efter sju (!) års debatt kan det vara värt att påminna om att detta är ett skapat problem. 2006 hade dåvarande DO Katri Linna fått en (1) anmälan om en kyrklig skolavslutning och påstod att det var ”åtskilliga elever” som upplevde sig diskriminerade och att hon ville ”framhålla” detta som ett problem för landets skolor. När hon startat sin kampanj fick hon in ytterligare två anmälningar (3 elever bland ca 2 miljoner elever…). Att DO dessutom utan grund, påstod att barn med annan religiös hemvist skulle ha reagerat mot detta är också anmärkningsvärt.
Bakgrunden till DO:s agerande var att den dåvarande socialdemokratiska regeringen stiftade en lag för att motverka diskriminering i skolan. Vi var nog många som trodde att den skulle användas för att mer effektivt motverka mobbning, glåpord och sexuella trakasserier i landets skolor. DO valde istället att sätta fokus på skolor som förlagt sina avslutningar i en kyrka, och menade att detta kunde vara ett lagbrott! Julavslutningar i kyrkan är något som har varit en del av många svenska skolor så långt tillbaka man kan minnas.
Det är en tradition som är väl värd att bevara och som uppskattas av såväl lärare som elever och föräldrar. Det är därför glädjande att regeringen nu går på Kristdemokraternas förslag och föreslår en lagändring så att rektorer slipper oroa sig för att bryta mot lagen, och i lugn och ro kan fortsätta detta fina och uppskattade sätt av avsluta höstterminen på.
Plötsligt blev det misstänkliggjort att traditionsenligt sjunga ”Den blomstertid nu kommer”, och att besöka julspel och adventsfiranden. Intrycket blev att traditionella skolavslutningar i kyrkan är diskriminerande, att psalmer är kränkande och att prästens tal – om de värderingar som ligger till grund för hela vårt samhälle – är skadliga.
Senare samma år fick därför lärare och elever vid Västerängsskolan i Bålsta i beskedet av sin rektor att de inte fick gå till Svenska kyrkans lokaler för att fira Första advent. Rektorn menade att det var en kränkning av de barn som har en annan religion med hänvisning. Oroliga lärare och elever kontaktade mig. Detta blev startskottet för mitt engagemang i denna fråga. Vilket har resulterat i otaliga motioner och debattartiklar i debatter med både Skolministern och Statsministern.
Inte blev det bättre förra året, när Skolverket meddelade att skolavslutningar får förekomma i kyrkor – om det inte finns några religiösa inslag i verksamheten. Så blev ett icke-problem plötsligt ett myndighetsbeslut. Det är i sig en motsägelse då det faktiskt är skolan som är gäst hos kyrkan, inte tvärtom. Att då tvinga kyrkan att göra avkall på själva existensberättigandet är helt fel.
Jag är glad över att regeringen nu valt att gå på Kristdemokraternas linje för att bevara den trevliga och uppskattade traditionen, med en präst närvarande, psalmer och julevangeliet.
Det är dessutom så att det inte handlar om någon undervisning. Undervisningen i Sverige ska självklart vara neutral då det finns personer med många olika trosuppfattningar. Men att inte erkänna kristendomens särställning i vår historia, och kyrkornas roll i vårt gemensamma kulturarv är direkt felaktigt.
Jag tror dessutom att det blir lättare att möta andra kulturer, om man först och främst känner sin egen. Man kan fråga sig vilket samhälle som vi skulle få om DO fått sin vilja igenom istället. Hela vårt samhälle präglas i juletid av olika religiösa uttryck. Skulle vi i nästa steg förbjuda adventsstjärnor eller adventsljusstakar i skolfönstret som barnen får tända?
Men nu får alltså landets barn sjunga de kända psalmerna i sina vackra kyrkor i skolavslutningar i år – och kommande år – utan att någon rektor ska behöva känna fruktan.
Jag vill härmed önska er alla en riktigt god jul!
Mikael Oscarsson, Riksdagsledamot (KD)