Bolognaprocessens mål är att främja Europas attraktionskraft som utbildningskontinent samt underlätta studenters och universitetsanställdas rörlighet och anställningsbarhet. Detta välkomnar vi till fullo.
Ett sjugradigt betygssystem leder dock sannolikt till ökad betygshets, sämre inlärningsklimat, försämrad pedagogik och utbildningskvalitet.
I dag ser vi en tendens av ökad konkurrens, ranking och jämförbarhet inom den högre utbildningen, på bekostnad av pedagogik, kvalitet och kritiskt tänkande. Detta är en oroande utveckling.
ECTS-betygens förespråkare menar att betygen skapar jämförbarhet mellan olika lärosäten, nationellt och internationellt. Endast ett par länder har infört ECTS och vilket betygssystem man vill ha är upp till varje lärosäte. Den svenska högre utbildningen står sig väl internationellt och denna position hotas inte av ett svenskt avståndstagande från ECTS-betyg. Jämförbarheten existerar redan tack vare "diploma supplements", en engelskspråkig beskrivning
av examen. I Sverige finns en vilja att behålla ett målrelaterat betygssystem fast med den nya sjugradiga skalan. Övriga Europa kommer att använda ett relativt betygssystem, där endast ett visst antal studenter per kurs kan uppnå toppbetyg.
Den jämförbarhet ECTS-förespråkarna påtalar är alltså enbart illusorisk. Reell jämförbarhet kräver också lika utbildningsmål, krav och en gemensam standard för hur betyg sätts. Inget av detta finns.
Forskning visar att fler betygssteg leder till ökad betygshets och motverkar samarbete mellan studenter. En utökad betygsskala leder också till sämre och ytligare inlärning då fokus lätt flyttas från lärande till betyg (Cannervik). Dessutom är pedagogiskt effektiva metoder, såsom gruppbaserade och problemorienterade arbetssätt och examinationsformer svårförenliga med en sjugradig individuell betygssättning. Risken är att dessa former av examinationer kommer att försvinna till förmån för skriftliga tentamina med kryssfrågor, vilket inte uppmuntrar till analys och kritiskt tänkande.
Vidare visar forskning att det omfattande arbetet med att ta fram betygskriterier på sju nivåer flyttar lärarens fokus från pedagogik till kontroll (Dahlgren, Fejes). De redan bristfälliga lärarresurserna bör läggas på att lära ut, inte på att rangordna.
En ökning av antalet betygssteg kan dessutom leda till att gränsen för betyget Godkänd sjunker. Detta är ett kvalitetsproblem för alla utbildningar men särskilt oroväckande inom legitimationsyrken såsom sjuksköterska och psykolog.
Vi vill att högskolan ska vara ett forum för kritiskt och självständigt tänkande. Ett ställe där människor ges möjlighet att reflektera över sina egna värderingar och tänka i nya banor. En plats där studenten får en större förståelse för olika sociala och kulturella grupper och utbildningen leder till ett större samhällsengagemang. Detta bör vara ledstjärnan för högre utbildning i Sverige. Universiteten i Lund, Örebro, Växjö, Umeå med flera har redan beslutat att inte införa ECTS-betyg. Vi hoppas att fler lärosäten följer deras exempel.
Kristina Persdotter,vice ordförande Uppsala studentkår,
Mia Sand,ordförande Stockholms universitets studentkår,Joakim Berglund, ordförande Umeå studentkår,
Stina Jivebo, ordförande Örebro studentkår, Stefan Björk, vice ordförande Karlstad studentkår, Per Tjernberg, vice ordförande Växjö studentkår,
Sara Bergkvist, ordförande Consensus - Hälsouniversitetets studentkår, Aron Axelsson, ordförande StuFF, Martin Gustavsson,
ordförande Lunds humanistkår. Filip Nilsson,
ordförande Lunds samhällsvetarkår,
Katrin Skatt Gåvertsson, ordförande Lunds socialhögskolas studentkår, Martin Persson,
ordförande Filosofiska fakulteternas studentkår, Sami Korpela, vice ordförande Utbildningsvetenskapliga studentkåren på Göteborgs universitet, Marlene Areskog,
ordförande Sveriges lantbruksuniversitets samlade studentkårer, Emma Sabelström,
ordförande Farmacevtiska studentkåren
UNT 27/9 2006
Källor: Cannervik, Åsa, Ska man lära för skolan: eller för livet?, Linköping University, Department of Educational Science, 2002. Dahlgren, Lars-Owe & Fejes, Andreas, Mäta eller mota lärande, Pedagogisk forskning i Sverige, ÅRG 10
nr 1:2005, s 24-25
Mia Sand,ordförande Stockholms universitets studentkår,Joakim Berglund, ordförande Umeå studentkår,
Stina Jivebo, ordförande Örebro studentkår, Stefan Björk, vice ordförande Karlstad studentkår, Per Tjernberg, vice ordförande Växjö studentkår,
Sara Bergkvist, ordförande Consensus - Hälsouniversitetets studentkår, Aron Axelsson, ordförande StuFF, Martin Gustavsson,
ordförande Lunds humanistkår. Filip Nilsson,
ordförande Lunds samhällsvetarkår,
Katrin Skatt Gåvertsson, ordförande Lunds socialhögskolas studentkår, Martin Persson,
ordförande Filosofiska fakulteternas studentkår, Sami Korpela, vice ordförande Utbildningsvetenskapliga studentkåren på Göteborgs universitet, Marlene Areskog,
ordförande Sveriges lantbruksuniversitets samlade studentkårer, Emma Sabelström,
ordförande Farmacevtiska studentkåren
UNT 27/9 2006
Källor: Cannervik, Åsa, Ska man lära för skolan: eller för livet?, Linköping University, Department of Educational Science, 2002. Dahlgren, Lars-Owe & Fejes, Andreas, Mäta eller mota lärande, Pedagogisk forskning i Sverige, ÅRG 10
nr 1:2005, s 24-25