Sveriges studenter och deras kårer har misskrediterats, fråntagits tilliten och försatts i en obehaglig beroendeställning till respektive universitet/högskola. Detta genom att bestämmelsen om kårstatus smugits in i skuggan av att obligatoriet avskaffades.
För att få tillstånd att fortsätta sin verksamhet måste kårerna ansöka om så kallad kårstatus, som kan beviljas för tre år i taget!
Sveriges studenter har genom decennierna visat att de är fullt kompetenta att både bilda och driva studentkårer. Gruppens stora betydelse för det framtida samhället kan inte ifrågasättas, därför bör den behandlas med respekt samt visas tilltro.
Genom att införa ett enkelt anmälningsförfarande med insändande av gällande verksamhetsplaner kunde proceduren ha förenklats. Då hade inte någon ”betygsättning” behövt göras och inget beroende till högskolan skapats. Naturligtvis minskas studenternas ”makt” genom obligatoriets avskaffande eftersom en ganska betydande del av studenterna nu står utanför kårerna. Därmed blir ju studentkårerna än viktigare och bör naturligtvis stödjas och inte försvagas. En berättigad fråga, med hänvisning till attityden från beslutsfattarna, är om studentkårerna kan överleva?
På de olika kårorterna arbetar tusentals studenter för sina kårer och högskolan mot en blygsam ersättning, om ens någon. De bevakar undervisningen samt medverkar till att skapa en allsidig, positiv studentsocial miljö.
Ett skräckscenario är om många studenter nu tröttnar och lämnar studentkårerna, som då inte längre kan verka. Samtidigt ter sig en högskola utan studentkår föga attraktiv.
På kort sikt kan problemen lätt lösas genom att kårernas ansökningar om kårstatus beviljas utan kommentarer. Sedan bör nuvarande regler tas bort så att studentkåren som fri och oberoende part kan samverka med högskolan för att säkra hög utbildningskvalitet och god studiesocial miljö.
Birger Svensson
docent
hedersledamot Ultuna studentkår
UNT 5/7 2012