Världens befolkning ökar och vi kommer förmodligen bli nio miljarder människor innan antalet planar ut. Samtidigt får allt fler glädjande nog en ökad levnadsstandard.
Köttkonsumtionen ökar därför i hela världen, i fattigare länder från låga nivåer och i rika länder från redan höga nivåer. Produktionen av kött kräver stora resurser i form av såväl mark för foderodling, växtnäring och energi.
Marknaden för livsmedel är i dag global. En ökad marknadsanpassning av jordbrukspolitiken innebär att det är marknaden, det vill säga livsmedelsindustrins, handelns, storhushållens och konsumenternas efterfrågan, som styr vad som produceras och hur det produceras. Med detta följer ett stort ansvar. Hur ska vi veta vad det är vi köper och vilka effekter vår konsumtion får?
Köttätande står för en stor del av vår klimatpåverkan.
När det gäller människors totala klimatutsläpp ligger vi i västvärlden i dag runt tio ton klimatgaser, omräknat till koldioxid, per person och år. En hållbar nivå anses ligga någonstans mellan ett och två ton. Av dagens tio ton kommer ungefär två från livsmedel och av dessa två kommer ungefär hälften från kött.
Vi kan förstås välja att fortsätta öka vår köttkonsumtion och dra bort allt annat som är klimatstörande. Men då finns inget utrymme kvar till bostäder, transporter eller annan konsumtion. Det är därför rimligt att vi i västvärlden minskar bland annat vår köttkonsumtion.
I dagsläget minskar klimatpåverkan från den svenska köttproduktionen. Samtidigt ökar den totalt sett utifrån vår köttkonsumtion. Anledningen till detta är att vi äter allt mer kött och att en ökande andel importeras.
Vi behöver äta mindre och bättre. Trots att köttkonsumtionen bör minska betyder detta inte att den svenska produktionen behöver minska. Tvärtom finns mycket som talar för att den snarare borde öka – om det sker på bekostnad av sämre produktion – då svensk köttproduktion står sig väl från hållbarhetssynpunkt vid internationella jämförelser.
Vi har genom mångårigt förebyggande arbete god välfärd hos våra djur med få utbrott av allvarliga sjukdomar och en god djurhållning. Antibiotikaanvändningen är bland de lägsta i EU. Vår nötköttsproduktion som hänger ihop med mjölkproduktionen är i internationell jämförelse klimatsmart. En förutsättning för att bevara landsbygdens miljövärden och livskraft är betande djur för kött- eller mjölkproduktion.
Att vi konsumenter väljer kött med omsorg gör skillnad, för det är skillnad på kött och kött. Vi bör alltså äta mindre och bättre!
Frivilliga åtgärder bäst, men det är tveksamt om de räcker. För att de politiskt beslutade målen på miljö- och klimatområdet ska kunna nås behöver vi alltså förändra bland annat vår livsmedelskonsumtion. Frågan är hur det ska kunna åstadkommas. Vi myndigheter har en uppgift i att analysera och föreslå styrmedel för regeringen. Det är dock alltid riksdag och regering som beslutar om styrmedel.
Jordbruksverket anser att konsumtionen i första hand måste bli mer hållbar genom frivilliga åtgärder.
Konsumenterna behöver kunskap för att välja de hållbara alternativen. Exempelvis kan information och märkning underlätta hållbara val.
Men det är tveksamt om frivillighet räcker. Om styrmedel, som exempelvis koldioxidskatt, blir aktuellt bör det införas minst på EU-nivå. Den bör också riktas mot konsumtionen hellre än produktionen, eftersom marknaden för livsmedel är global. Ensidiga svenska styrmedel riskerar att bli ineffektiva och i praktiken straffa den produktion som vi framhåller som mer hållbar, det vill säga den svenska.
Det är svårt att utforma styrmedel för konsumtion på ett effektivt sätt. Sådana styrmedel, exempelvis skatter, riskerar att uppfattas negativt av konsumenterna. De är därför inte realistiska alternativ förrän det finns en bred acceptans i samhället och internationella överenskommelser.
Västvärldens klimatpåverkan måste minska – och vi måste börja nu. Första steget är att alla blir medvetna om vad som påverkar klimatet och att maten är en del av detta.
Gabriella Cahlin
chef för Marknadsavdelningen
Jordbruksverket
UNT 15/4 2013