I dagarna har diskussionen kring vinster i välfärden blossat upp igen. Det är Ilmar Reepalus utredning som väckt reaktioner. Men debatten kring vinster i välfärden och företag i vården har hamnat snett. Att det ska finnas valfrihet i vården bör vara en självklarhet. Frågan bör snarare vara hur vi ska säkerställa kvaliteten i så väl den privata som den offentliga vården. Där krävs en tydligare uppföljning.
Patienterna ska känna sig trygga med den vård som erbjuds i vårt län. För att hälso- och sjukvården skall hålla hög kvalitet måste vi prioritera arbetet för en hög patientsäkerhet, ett gott bemötande och en god tillgänglighet. Vi behöver bli bättre på att styra mot kvalitet och göra uppföljningar av den verksamhet som bedrivs. I dag tar de flesta människor rätten att välja vårdgivare som en självklarhet. Därför gläds vi Kristdemokrater åt alla de entreprenörer som finns inom vården.
Alla som vill ska ha möjlighet att välja. Därför måste vi förbättra förutsättningarna för nya vårdföretag att etablera sig genom att justera regelverken i de olika vårdvalen, så att även mindre aktörer har möjlighet att bedriva en fungerande verksamhet.
Att ha entreprenörer i vården är inte bara en vinst för patienterna utan också en möjlighet för den personal som finns i vårt län att känna att det finns en god arbetsplats för alla. Vården behöver alla idéer och all utvecklingskraft den kan få. Vissa vill arbeta i stora organisationer och andra i små. Därför behövs entreprenörskap och företagande inom vården. Precis som landsting och kommuner måste även företagen arbeta för att vara en bra arbetsgivare. Många av dem som startar välfärdsföretag har tidigare jobbat inom den offentliga sektorn, men slutar för att de vill utveckla vården på sitt eget sätt. Att de ändå stannar inom vården, men blir sina egna arbetsgivare bör uppmuntras då passion för det man gör ofta leder till ökad kvalité.
Kristdemokraterna tror att det finns stor utvecklingskraft i små företag. Att börja litet och få möjlighet att växa kräver att det man gör håller en bra nivå. Därför ska våra regelverk för upphandlingar utformas så att även små företag kan delta. Det innebär att stora upphandlingar ibland måste delas upp på flera små. Där kan Lagen om valfrihet, LOV, användas i stället för traditionell upphandling.
LOV ger långsiktighet och kontinuitet. Dessutom tillåter det att olika vårdgivare utformar vården olika och utvecklar olika idéer inom de kvalitetskrav som landstingen ställer upp. Vid ”vanliga” upphandlingar kan en bra vårdgivare slås ut vid nästa upphandling för att de lade ett bud som var 1 kr för högt. Detta oavsett hur nöjda patienterna är.
Det finns förstås områden där LOV inte passar, som när vi vill ha en viss verksamhet som exempelvis sjukvårdsrådgivning eller när en verksamhet ska placeras på en särskild plats, såsom Närakuten på Samariterhemmet. Då är inte LOV en bra upphandlingsform. Men för sjukvård där det är bra om patienten kan välja mellan olika vårdgivare, är LOV ett utmärkt system.
Det spelar dock ingen roll vilka krav man ställer om de inte följs upp. Bristen på uppföljning gynnar dessutom endast oseriösa aktörer.
En oseriös aktör kan lova guld och gröna skogar medan en seriös bara lovar det den kan hålla. Därför är höga krav som inte följs upp sämre än kravlöshet. Det är lätt att lägga ett lågt pris om man inte tänker uppfylla kraven. Därför betonar de flesta vårdgivare ständigt att de vill att deras verksamhet följs upp.
För att skapa en god uppföljning bör den utformas så att den ger så lite administration som möjligt. Här skulle en harmonisering av lagstiftningen underlätta och ge landstingen bättre möjligheter till kontroll och insyn oavsett vårdgivarnas driftsform och avtalsform.
Det är dags att debatten hamnar rätt igen. Företag i vården är en självklarhet och bör vara det även i framtiden.
Anna-Karin Klomp
Kristdemokraterna