Pavel Gamov (SD) försöker motivera sina nedskärningar av kulturbudgeten med omsorgen om välfärden (UNT Debatt 24/9).
Då är det viktigt att påpeka att i högkonjunktur och lågkonjunktur är SD:s budskap detsamma - både på nationell och lokal nivå. Partiet beskriver hur konsten ska se ut. Vad som är god smak eller inte. Inget annat demokratiskt parti intar den ståndpunkten.
Nazitysklands propagandaminister Goebbels likriktade den tyska konsten, ordnade bokbål och förlöjligade till exempel den modernistiska Bauhaus-rörelsen. Det fanns samma mönster i Stalins propagandamaskineri: konsten ska tala regimens språk!
Jag är naturligtvis inte emot den svenska kulturen, men det är en himmelsvid skillnad mellan SD:s uppfattning om vad som är svenskt och min liberala analys av vad som kan definieras som svenskt. Här är SD lika historielösa som alltid.
När Estland blev fritt från den sovjetiska invasionen så var just kulturen i fokus för stora satsningar - för att höja folkets självkänsla och livskvalitet. Just samhällets satsningar på kultur är ett mått på välfärd i alla samhällen. Detta är inte SD:s budskap. Detta har de inte förstått, men jag är stolt över Uppsala och Sverige ur detta perspektiv.
Pavel Gamov talar i samma andetag om att de är emot invandring och ändå inte. De som kommer hit och låter sig assimileras är välkomna - de andra inte. Då undrar jag: vem ska bedöma om den som knackar på Sveriges port är assimileringsbar eller inte?
Låt mig ge svaret. Om det är en Sverigedemokrat som är portvakt så är religion och hudfärg avgörande. "Inte du och inte du." Så har Gamovs politiska fäder och förfäder sagt i alla tider! Och det är inte i enlighet med min liberala syn på människan och hennes egenvärde.
Agneta Simonsson (FP)
UNT 29/9 2013