REPLIK. Kultursamverkansmodellen har lett till mer pengar och en högre grad av lokalt och regionalt förankrad kultur. Trots felaktiga slutsatser (UNT Debatt 17/2) är det glädjande att Ove Hultquist, Carina Holm och Ann-Catrin Lofvars visar ett stort engagemang för frågan. Ett ökat engagemang är nämligen en av de mest synliga effekterna av kultursamverkansmodellen.
Målet med kultursamverkansmodellen är att föra kulturen närmare medborgarna. Modellen ger förutsättningar för ett ökat regionalt inflytande och ansvar i och med att landstingen får ökat inflytande över hur vissa statliga medel ska fördelas i länen. Tvärtemot vad debattörerna försöker visa så har alltså en överföring av både beslut och pengar skett från staten till lokal och regional nivå.
En första utvärdering från Myndigheten för kulturanalys visar att modellen bidragit till att sätta kulturen högre upp på den politiska agendan. En annan positiv effekt är att berörda aktörer har fått ökad kunskap om varandras verksamheter och att deras intressen synliggjorts. Ett stort engagemang och delaktighet kännetecknar de första åren med kultursamverkan, precis enligt de höga förhoppningar vi hade.
Det är också tydligt att debattörerna vill blanda ihop korten när det gäller nivån på de statliga medlen. Förutom den årliga uppräkningen så har regeringen skjutit till 75 miljoner kronor till kultursamverkansmodellen under perioden 2012–2014. I år finns fortfarande 48 miljoner kronor kvar att fördela för utvecklingsbidrag till regionerna.
Jag är helt trygg när det kommer till hårda bevis för hur kulturbudgeten utvecklats under min tid som kulturminister.
Regeringen har ökat kulturbudgeten för varje år sedan alliansregeringen vann valet år 2006 och kulturens andel av statsbudgeten är nu större än någonsin tidigare.
Det ekar ihåligt när Socialdemokraterna pratar om satsningar på kulturen, när historien visar att de inte backar upp det i budgeten.
Slutligen vill jag poängtera att jag står för min vilja att fler borde vara med och bidra till kulturen, genom exempelvis sponsring eller donationer. Det ökar inte bara resurserna utan gör också så att kulturen tar plats på fler platser i samhället.
Privat sponsring för idrott ifrågasätts inte men när det kommer till att sponsra kultur ser vissa oerhörda problem. För mig är det obegripligt. Jag kommer att fortsätta att kämpa för mer kultur i Sverige.
Lena Adelsohn Liljeroth
kulturminister (M)
UNT 23/2 2013