Anna Steele (FP) och Lina Nordqvist (FP) (Åsikt Uppsala 12/6) vill framställa MP:s åsikt, att skolpeng och satsningar i vård och omsorg i högre utsträckning borde användas för att öka kvaliteten, som en könsfråga. Som aktiv kommunpolitiker tycker jag att debatten om ”vinst i välfärden” ibland hamnat lite utanför vad sakfrågan handlar om. Det gäller i såväl i mitt eget parti som i stort.
Därför behöver vi höja nivån i debatten, inte som folkpartisterna gör, sänka den.
När friskolesystemet skapades var en central ambition att öka den pedagogiska mångfalden i skolan. En mångfald av utförare skulle vara viktigt för att sprida kunskap om nya arbetssätt, konkurrera om kvalitet och stimulera till innovation vilket leder till att utveckla verksamheterna till gagn för alla.
När vi släppte in marknaden på skolans område så ställdes inga krav på bolagens utformning. Det är egentligen ganska märkligt att så skedde. I kommunerna som ju har lång egen erfarenhet att driva verksamhet i kommunala bolag, har man aldrig tyckt att det varit konstigt att de kommunala bolagen ska ha samhällsnytta som huvudsyfte och inte syftet att generera vinst till ägaren.
Nu blandas ju korten ofta ihop om vinster i välfärden i samhällsdebatten. Det finns ju inte några företag som kan eller ska drivas utan att generera vinst, det vill säga gå runt. Däremot är det så att storleken på utdelningen till ägarna kan behöva diskuteras.
Det är dessutom naivt att tro att simpla regler om vinstuttag skulle hindra drivna riskkapitalister att organisera ägandet så att det går att åstadkomma olika former av ekonomisk utdelning, utan att det kallas ”vinst”.
I ett friskoleföretag kan ett positivt ekonomiskt resultat genereras på en mängd olika sätt. Man kan ha billigare lokaler än den kommunala skolan, lägre lärarlöner för att personalen har yngre genomsnittsålder, mer effektiv schemaläggning därför att friskolan bara tar in exakt antal elever och inte som i kommunala skolan måste ha halva klasser vissa terminer. Det kan alltså finnas faktorer som gör den kommunala skolan dyrare som man ändå inte kan kompensera eftersom skolpengen är lika stor. Orättvist kan tyckas, men enligt de nuvarande spelreglerna.
Det kan också finnas faktorer som gör friskolan billigare i drift för att friskolan helt enkelt är smartare – det kan handla om att man kan effektivisera lokalutnyttjandet och dela lokaler med aktörer som fyller upp lokalerna på kvällar och helger, vilket håller nere lokalkostnaderna.
Om skolor och vårdbolag har ägare som har som mål att bolagen ska drivas så att det går att få snabb och stor utdelning på insatt kapital, utan att de först vill ha tydliga rapporter på att innehållet i verksamheten är godkänd, till exempel att krav på elevhälsa, skolbibliotek och idrottslokaler uppfylls samt se till att alla elever klarar målen i skolan, så menar jag att det inte är okej. Då gör man vinst på bekostnad av verksamhetens kvalitet.
Om det så bara skulle finnas enstaka bolag som tar ut vinst, utan att först förbättra verksamheterna, så får man helt enkelt stå ut med en politisk debatt om att vinster till exempel borde återinvesteras i verksamheten. Miljöpartiets om möjligt grovhuggna formuleringar i partiprogrammet är hur som helst ett mycket tydligt budskap om att något måste göras för att förändra den rådande situationen.
Nu är det ju inte heller unikt att enbart friskoleföretagen gör en utdelning till ägarna. Miljöpartiet har uppmärksammat att Uppsala kommun också gör en utdelning från, samt har ett effektiviseringskrav på, sin egen produktionsnämnd Vård- och bildning som motsvarar 2 procent av verksamhetens ekonomiska omsättning.
Miljöpartiet har föreslagit att utdelningen i kommunen ska minska i den pedagogiska verksamheten för att produktionsnämnden ska få i uppdrag att använda 20 miljoner kronor i ökade löner till lärarna. Men det finns naturligtvis stor anledning att se över hela konstruktionen som sådan.
När kommunen betalar över hundra miljoner extra till produktionsnämnden ska man inse att motsvarande extra medel också kommer de privata aktörerna till godo – medel som dessa aktörer ganska lätt bör kunna ta ut i vinst. Denna översyn bör samordnas i den organisationsöversyn som vi anser bör göras och som Folkpartiet röstat ner i kommunfullmäktige.
Visst finns det kvinnor som äger och driver små företag i välfärdssektorn, men stordriften i välfärdsindustrin blir allt vanligare. Enligt tankesmedjan Sektor 3 pekar utvecklingen mot färre ägare bland Sveriges friskolor, där de tio största bolagen i dag står för 40 procent. Inom äldrevården är det två stora bolag som står för hela 50 procent av den privata äldreomsorgsmarknaden. Här ser ägandet ut som det gör mest i näringslivet.
I grunden är det viktigare att skola, vård och omsorg fungerar bra och uppfyller kvalitetsmål, än vem som driver verksamheten. Problem inom skola samt vård och omsorg har kunnat påvisas såväl hos kommunala som privata aktörer. De idéburna verksamheterna samt personal-, brukar- och föräldradrivna kooperativ behövs för att säkerställa en bra utveckling av skola och vård- och omsorg. Jämför man med folkhögskolans område har det till exempel inte varit ett problem med att det varit olika utförare, men då är folkhögskolorna drivna inom folkbildningsrörelsens, inte i näringslivets, anda.
Jag är ganska säker på att jag har samma höga ambition som artikelförfattarna att värna de små kvinnodrivna företagen. Någon annat vore för mig främmande.
Att det däremot är en hög andel anställda inom vård och skola är utgör delvis ett växande jämställdhetsproblem, som inte har det minsta med utförare att göra. Här behövs ett tydligt jämställdhetsintegreringsarbete, där Miljöparitet anser att vi ska ställa jämställdhetskrav såväl kommunens egen verksamhet, som i upphandling, till exempel rätt till heltid.
Miljöpartiet har inte någon ideologisk låsning kring huruvida välfärdstjänster ska drivas privat eller offentligt. Det hindrar oss inte från att vilja diskutera och driva på att tydligare krav bör ställas på företagen i dessa branscher. Det är helt uppenbart att vi framöver även borde diskutera hur mycket byggbolag och asfaltsläggare tillåts göra i vinst när de jobbar på det offentligas uppdrag. Här kan det finnas mycket pengar att hämta som behövs i skolan, vården och omsorgen.
De skattepengar medborgarna bidrar med måste användas på bästa sätt.
Maria Gardfjell
kommunalråd (MP)
UNT 18/6 2013