Detta veckoslut samlas ett tusental engagerade till ”Barn och unga – ärkebiskopens möte 2012” i Uppsala konserthus och i Uppsala domkyrka. Svenska kyrkan vill lyfta sitt växande arbete bland barn och unga och sätta fokus på livssyn och livsmod, där vi tror och vet att kristen tro har en positiv inverkan.
Aldrig förr har så många svenska barn haft sådana möjligheter som i dag. Världen är öppen och föränderlig. Nya kontakter, nya upplevelser och ny kunskap väntar. Samtidigt får vi larmrapporter om ungas psykiska ohälsa, skolans brister och svårigheten för unga att etablera sig på arbetsmarknaden. Mår väldigt många barn och unga dåligt? Har vi gjort det svårare för unga människor att behålla livsmodet?
Ibland pratas om att en hel generation gått förlorad på grund av svårigheterna för unga att få jobb, och visst har deras livssituation hårdnat i flera avseenden. Unga kanske inte på samma sätt som tidigare rustas för att hantera livets svårigheter, utan det är den enskilda individen som på egen hand måste lösa livets utmaningar.
En ”makeoverkultur”, där allt är utbytbart, gynnar knappast långsiktiga och kanske mer hållbara lösningar på livets utmaningar. För den som hamnar utanför och när livsmodet tryter är det lätt att ta till populistiska och främlingsfientliga argument och använda intolerans som försvar mot det egna livets utveckling.
I individualismens tidevarv blir både samhället och den enskilda människan sårbar. Då är det särskilt viktigt att ha mötesplatser som lär och hjälper oss att skapa mening i tillvaron. Vi behöver alla tränas att se det egna livet som del i ett sammanhang där dåtid, nutid och framtid knyts samman till en helhet.
Vad vi sällan sätter ord på är att vare sig demokratin, det fria näringslivet, samhällets sociala ansvarstagande eller det juridiska systemet bär sig själva. För att samhället och dess funktioner ska fungera krävs levande värderingar hos medborgarna. Det krävs livsmod för att vara stolt över den egna traditionen och samtidigt känna tillit till det annorlunda. De grundläggande mänskliga rättigheterna är heller inte givna. De är överenskommelser som måste motiveras och upprätthållas. Allt färre unga i Sverige får hjälp att tillsammans med andra brottas med värderingar. Rädslan för att påverka har gått så långt att exempelvis barnkonventionens ord om barnets rätt till andlig utveckling sällan aktualiseras i offentliga samtal.
Som representanter för en kristen kyrka borde vi kanske sörja, eller åtminstone skylla på, sekulariseringen. Det gör vi inte. Ingen av oss saknar en auktoritär tvångskristendom. Men kanske har vi genom sekulariseringen slängt ut barnet med badvattnet och låtit en möjlighet gå förlorad, nämligen att utifrån en given tradition uppfatta och tolka sitt eget liv i ett sammanhang som sträcker sig utanför den egna individen.
Sedan flera år är Svenska kyrkan inne i en stor förändringsprocess. Hur blir kristen tro levande och angelägen för nya människor och generationer? Konfirmationstiden har förändrats radikalt och antalet unga medhjälpare i konfirmandarbetet växer snabbt.Svenska kyrkan når en dryg tredjedel av varje årskull i konfirmandarbetet och utvärderingarna är enormt positiva, inte minst i djupare frågor om själva tron.
Vi kan konstatera att det goda samtalet om Gud och livets mening är det som konfirmanderna allra mest tror sig kunna bära vidare som en tillgång i livet. Ungdomarna menar att samtalen ofta handlar om deras egna liv. För många unga är detta en överraskning.
Dessutom menar hela en tredjedel av alla konfirmander att de fått ökat självförtroende under konfirmandtiden. Att bidra med så många stärkta självförtroenden för en hel årskull lär ingen annan institution i det svenska samhället kunna matcha.
När nu Svenska kyrkan talar alltmer om rätten till religion och barns rätt till andlig utveckling, så är det utifrån människors fri- och rättigheter. Men ungas möten med religion sker främst i skolmiljön. Därför måste skolans icke-konfessionella undervisning om religion hållas stark och ledas av trygga och kompetenta lärare.
Kyrkor och samhällen som inte för vidare sina djupaste erfarenheter och ger människor chanser att ta ställning till dem, förlorar den nödvändiga värderingskultur som möjliggör frihet under ansvar.
Anders Wejryd
ärkebiskop, Svenska kyrkan
UNT 15/11 2012