REPLIK. Greenpeace lyfter i en debattartikel (UNT 28/4) fram en viktig frågeställning angående tillsynen av fiske inom marina skyddade områden. Oreglerat fiske är ett av många miljöproblem i Östersjön. Fisketrycket i vattnen utanför Uppsala län är dock jämförelsevis lågt och kustnära bottentrålning försvåras av att länets kust är grund och stenig.
Länsstyrelsens tillsyn av skyddade områden regleras av miljötillsynsförordningen. Som Greenpeace påpekar är det enligt lag fiskaren som är skyldig att söka tillstånd för verksamheter som kan påverka naturmiljön negativt i Natura 2000-områden.
Länsstyrelsens erfarenhet är att ingen har sökt tillstånd för fiske inom Natura 2000-områden. Det har inte heller inkommit något konkret klagomål till länsstyrelsen om att det förekommer tillståndspliktigt fiske inom dessa områden.
Tillsynen av marina områden är komplicerad. Länsstyrelsen har ett tillsynsansvar för marina Natura 2000-områden men är inte rustad för operativ tillsyn till havs. Fisket till havs regleras också av fiskelagstiftningen, som till exempel reglerar var trålning är tillåten eller inte. Ansvaret för fisketillsynen är fördelat mellan flera statliga aktörer, däribland länsstyrelserna, kustbevakningen och Havs- och vattenmyndigheten.
Länsstyrelsen är i allra högsta grad medveten om vikten av att långsiktigt bevara Östersjöns unika miljö. Detta är inte minst bildandet av det 55 000 hektar stora marina naturreservatet öster om Gräsö ett exempel på. Men jag är också medveten om att tillsynen av dessa känsliga marina naturområden kan behövas stärkas ytterligare.
Jag välkomnar en korrigering av fiskelagstiftningen i förhållande till art- och habitatdirektivet, inom vilket Natura 2000-områdena ingår. I detta sammanhang ställer jag mig frågan om tillståndsplikt enligt Natura 2000-områdena är rätt verktyg för att reglera fisket. Reglering via fiskerilagstiftningen är sannolikt effektivare än ett flertal Natura 2000-prövningar.
Peter Egardt
landshövding i Uppsala län
UNT 5/5 2012