Rickard Vinde, vd för branschföreningen Svenska läromedel hävdar i sin debattartikel (UNT Debatt 24/9) att medlen för inköp av goda läromedel borde regleras och höjas. Han lyfter fram att de stora skillnaderna i undervisningens innehåll är ett stort problem i den svenska skolan och att bristen på goda läromedel är en viktig orsak till de sjunkande kunskapsnivåerna. Vinde skriver: ”En av de viktigaste förutsättningarna för undervisning är tryckta och digitala läromedel som följer läroplanen, har beprövad pedagogik och är präglade av författares och professionella läromedelsförlags kunnande.” Om det vore så väl.
Forskningen visar nämligen att förlagsproducerade läromedel är problematiska i flera avseenden. Läroböcker har såväl ur ett internationellt som nationellt perspektiv reproducerat majoritetssamhällenas och eliternas berättelser. Det innebär att marginaliserade grupper i hög grad har förbisetts.
När etniska, religiösa eller språkbetingade minoriteter förekommer i läroböcker framställs de ofta ur ett majoritetsperspektiv som reproducerar underordnande schabloner. Med andra ord kan läromedel vara så problematiska att läroplanens intentioner i värdegrundsfrågor motverkas.
I andra fall är innehållet i läromedel direkt partipolitiskt vinklat. Det finns även brister i läromedlen vad gäller det reglerade kunskapsinnehållet. Ett exempel är att läro- och kursplaner sedan millennieskiftets revidering innehåller skrivningar om att elever ska undervisas om de nationella minoriteternas kultur, språk, religion och historia.
Trots detta finns det sedan år 2000 och fram till i dag inte ett enda läromedel som till fullo lever upp till dessa formuleringar i läroplanerna, en majoritet av läroböckerna ignorerar målet.
En intressant fråga som Vinde utgår ifrån gäller vikten av läromedlens enhetlighet. Han refererar till en engelsk skoldebatt som blickar på de asiatiska ländernas goda resultat. En av orsakerna till de framgångsrika asiatiska länderna är ”att de hade enhetliga läroböcker och att lärare därmed fick tid att undervisa i stället för att göra eget undervisningsmaterial”.
Exakt vilka asiatiska länder som åsyftas är oklart men de flesta länder i Asien har en rigorös statlig kontroll av läromedel och en auktoritär skola. Frågan är om Vinde och Svenska Läromedel vill återinföra den statliga förhandsgranskningen av läromedel (som i Sverige upphörde 1991)? Eller ska enhetlighet i läromedlen uppnås genom statlig läromedelsproduktion?
Någon enhetlighet har nämligen inte uppstått på den fria läromedelsmarknaden. Intentionen med avskaffandet av läromedelsgranskningen var att styrningen av skolans innehåll skulle ske genom läroplansarbetet i skolverkets regi. Läraren är den som verkställer läro- och kursplanerna med hjälp av en mångfald olika läromedel. Det är alltså inte förlagsproducerade läromedel som ska styra lärarens undervisning.
Jörgen Mattlar
universitetslektor och läromedelsforskare
Uppsala universitet
UNT 25/9 2013