Den politiska sakligheten har vikit undan för populistiska slagord och fackliga beställningsjobb. Var är den svenska sansade debatten på väg?
I Aktuellt debatterades förra veckan det nya förslaget till lag om offentlig upphandling och dess innehåll. Sverigedemokraterna har aviserat att de kommer att rösta emot. Socialdemokraterna var mer eller mindre rasande för att så var fallet. Ordkriget liknade ett slagfält där ord som ”slavlöner” och ”lönedumpning” fick stort utrymme.
Lönedumpning går att komma till rätta med genom att avvisa onormalt låga anbud, samt genom uppföljningar och bättre kontroll av upphandlade myndigheter. Sverigedemokraterna förhöll sig sakliga, och döm om min förvåning när jag en bit in i debatten hörde Socialdemokraterna tolka lagen fel. Hörde jag rätt? Hade ett statsråd inte läst på ordentligt? Nej det hade han inte. Mycket beklagligt att den som är ansvarig för förslaget inte kan innehållet.
Läs på, Ardalan Shekarabi! Jag kan förse dig med underlag om du inte orkar läsa propositionen. Det är främst kapitlet om att ställa arbetsvillkor i enlighet med kollektivavtal som är problemet. Kortfattat följande: Vi har föreningsfrihet i Sverige, sex av tio företag har inte kollektivavtal. Det beror dels på att de är för krångliga, dels på att de är avsedda för stora företag och är dyra i administration. Tolkningen av kollektivavtal är och ska vara avtalsparternas sak – inte upphandlande myndigheter och domstolar.
Det finns nästan 700 centrala kollektivavtal i Sverige, vilket ska gälla? Många överlappar varandra, en del innehåller inga lägstalönenivåer alls. Upphandlaren ska välja vilket kollektivavtal som ska ange nivåerna i upphandlingen. Kollektivavtalen är inte offentliga, vilket innebär att upphandlare och företag utan kollektivavtal inte har tillgång till innehållet. Parterna i kollektivavtalen är inte alltid ense om tolkningen – hur ska upphandlaren göra då? Varför ska utländska företag få undantag för pensioner och försäkringar om upphandlare ställer dessa krav på dessa, när svenska företag inte får det?
Med regeringens förslag riskerar upphandlingsprocessen bli oerhört långdragen, med stor risk för överklaganden, och dessutom dyrare. Upphandlare har inte alltid den arbetsrättsliga kompetensen som kommer att krävas. Företag utan kollektivavtal, till exempel småföretag, kommer inte kunna delta och leverera, eftersom varje underleverantör ska leva upp till alla villkor som ställs.
Tänk er ett familjeägt lantbruk som levererar mat till kommunens skolor. Ägarna arbetar och driver lantbruket. I fortsättningen kommer de inte få leverera mat till kommunen eftersom de inte alltid kan leva upp till kollektivavtalsnivåer gällande arbetstid, semester och lön. Vem har hört talas om en lantbrukare som har 25 dagars semester? Eller som får övertidsersättning? Alliansen och Sverigedemokraterna gör rätt som inte tänker rösta för förslaget. Till regeringen: Gör om och gör rätt, och helst utan att ta emot beställningsjobb från facken.
Och varför måste Sverige hela tiden överimplementera alla EU-direktiv? Det är tillräckligt krångligt med EU-direktiv ändå.
Lise-Lotte Argulander
Jur. kand och arbetsrättsspecialist